20140420_223526_0.png




Den vetenskapliga
bakgrunden och IPCC

Den vetenskapliga historien om klimatförändringar är nästan tvåhundra år gammal. Redan 1824 upptäcker fransmannen Joseph Fourier att atmosfären lättare släpper igenom synligt ljus från solen än osynlig värmestrålning från jorden. Han drar därmed slutsatsen att jordytan är varmare än den skulle ha varit utan atmosfär. 1859 upptäcker irländaren John Tyndall att det framför all är vattenånga och koldioxid som hindrar en del av värmestrålningen från jorden att försvinna ut i rymden.
Den svenske nobelpristagaren Svante Arrhenius försöker 1896 beräkna hur mycket varmare atmosfären kan bli vid en fördubbling av koldioxidhalten. Han liknar för övrigt effekten vid en drivbänk; det blir amerikanen Robert W. Wood som 1909 för första gången gör liknelsen med ett växthus. Därefter har ett antal forskare gjort ett antal insatser och även försökt övertyga politiska ledare om allvaret. President Johnson var en av dem som på sextiotalet oroades av vad som kommit fram – men han hade förmodligen fullt upp med andra brännande frågor, såsom Vietnam-kriget, för att på allvar engagera sig…
Den första sammanställningen över aktuell klimat-forskning var den amerikanska s.k. Charney-rapporten 1979 och redan då tycks majoriteten av klimat-forskare ha varit överens om själva grunden, dvs att de mänskliga utsläppen av koldioxid leder till högre halter i atmosfären och därmed också till en global uppvärmning. Man beräknade också klimatkänsligheten till ca 3° Celcius.
Den andra sammanställningen publicerade 1990 av FN:s vetenskapliga panel i klimatfrågan, IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). IPCC tillsattes 1988 och är ett samarbete mellan ca två hundra regeringar och involverar bortåt ett tusental forskare. Inom IPCC representeras Sverige av Naturvårdsverket. IPCC har till uppgift att bedöma och utvärdera forskning som pågår runt om i världen kring klimatförändringar, kring påverkan på natur och samhälle, möjligheter för anpassningar till ett förändrat klimat, hur utsläppen av växthusgaser kan minska etc. IPCC lämnar inga rekommendationer till åtgärder i rapporterna, som är avsedda att vara beslutsunderlag för regeringar.
IPCC:s sammanställning ledde bland annat till att man vid FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro 1992 tog initiativet till den s.k. Klimatkonventionen (s. xx), som formellt antogs 1994. Följande två rapporter från IPCC publicerades 1997 och 2001. År 2001 enades IPCC om att den temperatur-ökning som skett under 1900-talet inte kan förklaras på annat sätt än att människans ökande utsläpp av växthusgaser bidrar till klimatförändringen. IPCC varnade också för risken för allvarliga effekter om inte utsläppstrenden vänds.
IPCC publicerade sin fjärde rapportserie 2007, "Fourth Assessment Report” *. Den kan i sin helhet laddas ner i pdf-form från www.ipcc.ch. På Naturvårdsverkets hemsida finns översättningar till svenska av de tre kortare sammanfattningarna.**
Vad IPCC till stor del handlar om är bedömningar om vad som kan komma att hända i framtiden. Därför rör man sig med formuleringar som ”med mer än nittio procents sannolikhet…”. I sådana komplicerade sammanhang som klimatet finns ingen slutgiltig och odiskutabel ”vetskap” och heller inga säkra ”bevis” (s. xx).

Kritiken mot IPCC
Utöver kritiken från ”klimat-skeptikerna”, som menar att IPCC drar fel slutsatser, har en del andra forskare också ifrågasatt IPCC. Vissa anser att IPCC politiserar vetenskapen genom att bedöma sannolikheter av olika händelser baserade på vad flertalet forskare kommit fram till. Det ligger en del i denna kritik; vetenskap handlar inte om ”demokrati” och majoriteten har inte alltid rätt. Men det finns rimligen ett värde i att veta vilka bedömningar som majoriteten av forskare gör i en viss fråga – bara man inte förväxlar det med fakta.
Det finns även kritiker som anser att forskare inte ska uttala sig om något de inte med hundraprocentig säkerhet kan belägga med vetenskapliga metoder. Men med den grundinställningen skulle vi inte heller ha gjort något åt uttunningen av ozonskiktet, som var åttiotalets akuta hot och som vi, tack vare överenskommelsen i Montreal 1987, tycks vara på väg att åtgärda.


NOTER:
* www.ipcc.ch/# (IPCC:s sammanfattningar av de tre delrapporterna samt dess s.k. syntesrapport 2007 är översatta till svenska av Naturvårdsverket: ”Den naturvetenskapliga grunden”, ”Klimateffekter, anpassningar och srbarhet”, ”Åtgärder för att begränsa klimatförändringar” och ”Syntesrapport”: www.naturvardsverket.se/Documents/bokhandeln/klimat.htm)
** www.naturvardsverket.se/sv/Klimat-i-forandring






2009-08-31
© Tore Persson
Kommentarer till klimatwebb@folkbildning.net

20140704_223139_0.jpg