20111026_001343_0.png





Konkubiner – en tradition fram till 1950  

Konkubiner var i det gamla Kina accepterade som bihustrur och var vanliga i förmögnare hem. Man tillämpade monogami, så en man kunde legalt bara ha en hustru. Däremot kunde han ha hur många konkubiner som han hade lust och råd med.
Konkubinerna var underställda den legala hustrun, men de barn de fick betraktades som legala barn till mannen med samma rättigheter som de som hustrun eventuellt fött. En av anledningarna till att en man tog en konkubin var för övrigt att den lagliga hunstrun inte kunde få något barn – eller ingen son, vilket betraktades som en tragedi (se Tema-sidor > Familjen). En annan anledning var att giftermål var en affär mellan föräldrarna, medan konkubiner valdes av mannen.
En kejsare hade vanligen flera hundra konkubiner, ibland ännu fler, vid sidan av hustrun, kejsarinnan. Om kejsarinnan inte fått någon son när kejsaren dog utsågs en son till en av konkubinerna till ny kejsare – vilket bland annat gav hans moder, konkubinen, en helt annan position i hovet än tidigare. Kinas enda kvinnliga kejsare, Wu Zhao (eller Wu Zetian), som regerade åren 690-705, var från början konkubin. Detsamma gällde Cixi (1835-1908) som aldrig formellt blev kejsare men som i praktiken styrde Kina från 1861 till hennes död 1908.
Ofta tog en man en konkubin genom köp, genom ett avtal med kvinnans familj, vilket bland annat innebar att hennes position i mannens familj var tämligen tryggad. Konkubiner var inte som älskarinnor som man kunde tröttna på och sluta träffa.

Konkubinen Yang
Den förmodligen mest kända konkubinen i Kinas historia var Yang Guifei, ”Konkubinen Yang”, en av Kinas fyra legendariska skönheter. Kejsaren, Xuanzong (712-56), ägnade så mycket tid åt henne att han försummade statsangelägenheterna och till sist drog på Kina ett uppror (se Historien > Kejsarnas Kina I).
Traditionen med konkubiner upphörde inte med kejsardömets fall 1912. Filmen Den röda lyktan av den kinesiska regissören Zhang Yimou handlar till exempel om en ung kvinna som kommer som konkubin till ett nytt hem på 1920-talet.
Med den nya familjelag som kommunistpartiet stiftade 1950 förbjöds till sist traditionen med konkubiner. Men sedan Mao Zedongs död och reformperiodens inledning kring 1980 har ett antal gamla sedvänjor åter blivit vanliga. Det är till exempel inte ovanligt idag med politiska ledare som genom korruption skaffat sig sådana inkomster att de har råd med inte bara en utan flera älskarinnor.

Taipings månggifte
Under en period i Kinas historia tillämpades för övrigt månggifte (polygyni). Det var i det rike som skapades av Taiping-upproret i mitten av 1800-talet – Fullkomliga Fridens och Välståndets Himmelska Rike – men bara bland de högsta ledarna. Det sågs som en ”tjänsteförmån” och var reglerad vad gäller antalet kvinnor man lagligen fick gifta sig med. De östra och västra kungarna fick ha vardera elva hustrur, de övriga kungarna sex var, de högsta tjänstemännen tre etc. Upprorets andlige ledare och rikets högsta kung, Hong Xiuquan, ”Guds andre son och Jesu yngre bror”, ska ha haft 88 hustrur (se Historien > Taipng-upproret).
År 1860 anländer en kristen missionär, Issachar Roberts, till Nanjing, huvudstad för Fullkomliga Fridens och Välståndets Himmelska Rike. Han känner Hong Xiuquan sedan tidigare och han blir utnämnd till Hong Xiuquans rådgivare i frågor som rör utlänningar. Som en tjänsteförmån erbjuds han tre hustrur – vilket han enligt egen uppgift tackar nej till.

Zhang Dayes tre mödrar
Rimligen blev det ofta slitningar mellan hustrun och konkubinen eller konkubinerna i en familj. Men ofta utvecklades även djupa vänskaper mellan dessa kvinnor som vanligen var hänvisade till ett liv i hemmet – på grund av traditionen och på grund av deras bundna fötter. Ett exempel var en viss Zhang Daye, född 1854 och son till en ämbetsman, som var gift och dessutom hade två konkubiner. Den unge Daye upplevde som barn Taiping-upprorets förödelse, vilket han som vuxen skildrade i en bok som 2012 gavs ut på engelska, The World of a Tiny Insect – A Memoir of the Taiping Rebellion and its Aftermath (inom Taiping kallades de som var trogna kejsaren bland annat för ”insekter”).
Daye lyckades klara sig med livet i behåll, bland annat tack vare faderns två konkubiner, varav en var hans biologiska moder, och en av hemmets tjänare. I hans bok refererar han bland annat till hans ”tre mödrar”: hans biologiska mor (alltså en av faderns två konkubiner), faderns andra konkubin och den lagvigda hustrun.
 






2015-03-15
© Tore Persson
Kommentarer till kinawebb@folkbildning.net 
webb.folkbildning.net/kina
20130724_193046_0.jpg
Affisch för filmen Den röda lyktan (”Raise the
red lantern” på engelska) av Zhang Yimou.