20111228_163658_0.png





Kinas 23 000 floder
och otaliga kanaler


Kinas inre vattenvägar har – på gott och ont – spelat en avgörande roll i landets historia.
  • Varför har floder och kanaler haft så stor betydelse?
  • Havet har spelat en mindre viktig roll, vad kan det ha berott på?
  • Vad åsyftas med uttrycket i inledningen, ”på gott och ont”?
  • Vilka är de viktigste skillnaderna mellan Kinas två största floder, Gula floden och Långa floden?
  • Vad har Stora kanalen betytt?

Kina har ca 23 000 floder, vardera med en avrinningsyta på minst hundra kvadratkilometer. Enligt tidigare uppgifter, från åttiotalet, ska antalet floder ha varit betydligt större, upp till ca 50 000. Skillnaden sägs delvis bero på bristfälliga kartor från femtiotalet, vilket till exempel lett till att ett antal floder räknats som två eller fler. Men skillnaden beror också på floder som helt eller delvis torkat ut, på grund av den globala uppvärmningen och på grund av överutnyttjande.
Elva av dessa floder har en avrinningsyta på mer än 100 000 kvadratkilometer. De största är Långa floden (Changjiang eller Yangtze-floden) och Gula floden (Huanghe). Flertalet floder ingår i några stora flodsystem; Långa floden har till exempel 700 bifloder.
En annan större flod är Heilongjiang (Svarta drakfloden) i nordöstra Kina som bland annat utgör gräns mellan Kina och Ryssland, där den heter Amur. Den är nästan 4 500 km lång och är den nionde längsta i världen. Liao-floden – som flyter genom fyra provinser: Liaoning, Jilin, Inre Mongoliet och Hebei – är annars den viktigaste floden i nordöstra Kina.
Zhujiang (Pärlfloden) är med dess drygt 2 200 km den längsta floden i Södra Kina. Tillsammans med tre större bifloder – Xi, Dong och Bei (Väst, Öst och Norr) – bildar den ett stort deltaområde vid staden Guangzhou (Kanton) och nära Hong Kong och Macao.
I sydvästra Kina rinner floden Lancang, drygt 4 000 km lång. Den startar på tibetanska högplatån för att via den kinesiska provinsen Yunnan fortsätta genom Burma (Myanmar), Laos, Thailand, Kambodia och Vietnam. När floden lämnar Kina byter den namn till Mekong-floden.
I nordvästra Kina, framför allt i Tibet-Qinghai och i Xinjiang, rinner ett antal avloppslösa floder på högplatåer omgivna av bergskedjor. Floderna för bland annat med sig smältvatten från glaciärer. Det är ett stort område, omfattande en tredjedel av landet, och vattnet rinner så att säga ut i sanden – bland annat via ett antal mindre och mineralrika sjöar.
Kina har också ett otal större och mindre kanaler, inklusive den största i världen, Stora kanalen (Da Yunhe).

Huanghe
Gula floden (Huanghe) är ca 5 500 km lång och startar i provinsen Qinghai. Dess avrinngsyta är ca 750 000 kvadratkilometer (Lule älv i Sverige har en avrinningsyta på 25 240 kvadratkilometer). Gula floden transporterar årligen omkring 58 miljarder kubikkilometer vatten. Varje kubikmeter av detta vatten innehåller omkring 38 kg slam – vilket är nästan 70 gånger så mycket som det slam som Långa floden för med sig.
De mängder av slam som Gula floden för med sig kommer från det lätt-eroderade lössjordsbälte som den passerar på vägen mot havet i öster. Detta slam, som gett floden dess namn, avsätter sig på flodbotten när floden nått slättlandskapet och saktat ner. För att förhindra översvämningar har man byggt vallar längs floden sedan flera tusen år. Eftersom flodbotten hela tiden byggs på med mer slam måste vallarna ständigt byggas högre och högre.
Reglerandet av Gula floden blev möjlig tack vare ett centraliserat och väladministrerat rike, med förmåga att organisera stora projekt med massor av arbetare. Eller var det kanske behovet att reglera floden som tvingade människor att skapa ett sådant rike?
När kineser under historiens gång avkrävts dagsverken – inklusive i folkrepublikens folkkommuner – har det vanligen inte varit för eventuella godsherrar utan för att skydda det gemensamma samhället.
Vallarna runt Gula floden förhindrar årliga översvämningar, men när vallarna av någon anledning kollapsar då blir översvämningarna desto värre. Senast det hände var 1938, under kriget mot Japan, då nationalisternas armé under ledning av Jiang Jieshi (Chiang Kai-shek) sprängde vallarna i ett försök att stoppa den japanska arméns framryckning. Japanerna hejdades bara tillfälligt, men översvämningarna dränkte inte bara japanska soldater utan även mellan en halv och en miljon kineser.
Vid ett antal tillfällen har Gula floden helt ändrat sitt nedre lopp och omväxlande flutit ut i havet norr om eller söder om Shandong-halvön. Det hände till exempel 1855, då floden ändrade riktning för att flyta ut norr om halvön. Förändringen orsakade stor förödelse men på grund av konflikter med västmakter, främst Storbrittanien (de två s.k. opiumkrigen), och några omfattande uppror hade den kinesiska regeringen inte resurser att ta hand om alla offren för översvämningarna. Istället fick ett av upproren, Nien-upproret, nya rekryter bland alla som blivit utfattiga.
Tillståndet för Gula floden, också kallad ”Kinas sorg”, har under historiens gång gärna setts som ett tecken på om kejsaren fortfarande har eller är värd ”himmelens mandat”. Därför har kejsare vanligen varit synnerligen angelägna om underhållet av vallarna...

Changjiang
Långa floden (Changjiang eller Yangtze) är världens tredje längsta flod, 6 378 km, och även världens tredje vattenrikaste. Den har en avrinningsyta på 1,8 miljoner kvadratkilometer. Med dess sju hundra bifloder bildar den ett nätverk av segelbara vattenvägar på sammanlagt 70 000 km (nästan två gånger jordens omkrets). Det årliga vattenflödet i Långa floden uppgår till ca en biljon kubikkilometer, vilket är 17 gånger så mycket som Gula floden. Långa floden för också med sig slam, men bara knappt 600 gram per kubikmeter.  
I dagens Kina kallas hela floden Changjiang, dvs Långa floden. Men just därför att den är så lång finns det många gamla lokala namn på floden. Det namn som brukar användas i väst, Yangtze, låter som det namn på floden som användes av folk vid dess medre lopp i provinse Jiangsu.
Långa floden har sina källor på det tibetanska högplatån i provinsen Qinghai i väst, passerar genom nio av Kinas provinser och mynnar ut i Östkinesiska havet, strax norr om Shanghai. Där avlämnar den varje sekund 34 miljoner liter sötvatten till havet, när det inte är dubbelt så mycket efter sommarens regn och avsmältningar av Tibets glaciärer.
Strax väster om staden Yichang bryter floden fram genom bergen som omger provinsen Sichuan och där har bildats vad som kallas Tre raviner (San xia). Innan man började använda sig av maskindrivna fartyg, drogs flodbåtarna uppför strömmen med rep av grupper av dragare som på ömse sidor av ravinerna gick på uthuggna stigar i klippväggarna. Numera slussas fartygen vid världens största dammbyggnad (Natur & miljö > Tre raviner).
Vattenföringen i Långa floden är mer regelbunden i jämförelse med Gula floden och har vanligen ett lugnt förlopp. Men under sommarmånaderna kan områden längs floden nedanför Tre raviner drabbas av översvämningar, speciellt de år man har riklig nederbörd i kombination med omfattande avsmältningar från de tibetanska glaciärerna.
Långa floden har traditionellt utgjort gränsen mellan norra och södra Kina och på grund av flodens storlek har den fungerat som en verklig barriär för alla transporter i nordsydlig riktning, inklusive för arméer under förflyttning. Det var inte förrän 1957 som den första bron för både biltrafik och tåg byggdes över floden, vid staden Wuhan. 1969 tillkom bron vid Nanjing och därmed kunde tågen köra direkt från Shanghai till Beijing utan att behöva transporteras med färja över floden.
I öst-västlig riktning är Långa floden däremot Kinas viktigaste vattenled och trafikeras av tiotusentals båtar varje dag och har gjort så under några tusen år. Med dess sju hundra bifloder och mängder av kanaler bildar Långa floden stommen i ett rikt förgrenat nätverk av vattenvägar. Den längsta av kanalerna är Stora kanalen som går från staden Hangzhou i söder till Beijing i norr och som korsar Långa floden strax söder om staden Yangzhou. De äldsta delarna är från fyrahundratalet före vår tideräkning men det var under Sui-dynastin (589-618) som ett antal äldre och mindre kanaler byggdes samman till den Stora kanalen och det var under Ming-dynastin som dess kapacitet byggdes ut.  

Da Yunhe
Stora kanalen (Da Yunhe), också i väst kallad Kejsarkanalen, är världens längsta kanal. Liksom när det gäller långa floder har olika sträckor fått olika kinesiska namn. Stora kanalen är nästan 1800 km lång och sträcker sig från staden Hangzhou, sydväst om Shanghai, till Beijing i norr. Stora kanalen har använts, och används, för alla slags transporter – men den viktigaste varan var ris från söderns risfält till främst de olika huvudstäderna i norr.
Stora kanalen består inte av en enda lång sträcka med grävd kanal. Liksom med t.ex. Göta kanal i Sverige utnyttjade man möjligheterna att gräva kanalen mellan floder och sjöar, därför består den egentligen av ett system med grävda kanaler, sammanlänkade med naturliga vattendrag.
Stora kanalen har byggts, utökats och förbättrats i etapper, med början i söder ca 500 år f.Kr. Under Sui-dynastin (589-618 e.Kr.) utökades kanalsystemet så att den nådde fram till staden Luoyang i norr. Därifrån gick en gren åt nordost mot nuvarande Beijing för att försörja gränsarméerna. Däremot lyckades man inte – på grund av naturliga hinder – bygga ut kanalen ända till Tang-dynastins mäktiga huvudstad, Chang'an (nuvarande Xi'an). Detta var en anledning till att man senare flyttade huvudstaden till Luoyang. Det var också enkelt att försörja Song-dynastins norra huvudstad, Kaifeng, med transporter via Stora kanalen.
Under Song-dynastin (960–1279) försågs kanalen med moderna dubbelportade slussar. Under Yuan-dynastin (1271–1368) flyttades huvudstaden till nuvarande Beijing och en ny kanalsträcka grävdes över de västra kullarna i provinsen Shandong. Man hade däremot stora problem med hålla de högst belägna delarna av kanalen vattenfyllda under hela året. Därför fick man komplettera transporterna av ris via Stora kanalen med transporter över havet, vilket var en mer riskfylld seglats. Man seglade antingen runt Shandong-halvön eller via en annan kanal tvärs över halvön (Jiaolai-kanalen).
Problemet med vattennivån i Stora kanalen löstes under Ming-dynastin (1368–1644) och man slapp transporterna över öppet hav. Genom att förse kanalen med mer vatten från andra floder, genom dammar och genom förbättrade slussar kunde kapaciteten tiofaldigas. Tack vare dessa förbättringar var huvudstaden under lång tid garanterad tillräckliga leveranser av ris och andra förnödenheter söderifrån på de 15 000 båtar som trafikerade kanalen.  

Tva-floderw.jpg
Kinas två största floder är Gula floden (Huang He) och Långa floden (Chang Jiang). Båda flodernas källor ligger i provinsen Qinghai, nordost om Tibet, och de rinner österut. Gula floden gör en sväng upp i Inre Mongoliet för att sedan återvända till centrala Kina för att (numera) rinna ut i havet norr om Shandong-halvön.
Långa floden gör en sväng ner i Yunnan innan den återvänder till Sichuan för att bryta igen bergen vid Tre raviner för att därefter flyta genom låglandet och rinna ut i havet norr om Shanghai.

StoraKanalenw.jpg
Stora kanalen är världens längsta kanal, 1 776 km. Den är byggd etappvis, med början nästan fem hundra år f.Kr.

Lingqu-kanalen
Lingqu eller den magiska kanalen, som den också kallas, är världens första s.k. kontur-kanal, dvs en kanal som följer terrängen. Den är drygt 32 km lång och förbindel två flodsystem med varandra, Xiang-floden i provinsen Hunan och Li-floden i provinsen Guangxi, i södra Kina. Xiang rinner norrut genom Hunan-provinsen för att ansluta till Långa floden. Li-floden rinner söderut för att via Gui- och Xi-floderna ansluta till Pärlfloden (Zhujiang), som mynner ut vid staden Guangzhou (nära Hongkong).
Tack vare denna kanal och Stora kanalen (Da Yunhe) blev det möjligt för skepp att  längs de nämnda floderna ta sig från Beijing i norr till Guangzhou i söder nära Hong Kong.
Kanalen anlades 214 f.Kr. – under förste kejsarens tid (221-206 f.Kr.) – för att man lättare skulle kunna försörja den armé som skickats för att erövra södraste delarna av Kina. Konstruktören var en ingenjör vid namn Shi Lu.
Nästan 2070 år senare, 1852, kom denna kanal att utnyttjas av Taiping-rebellerna för att ta sig från provinsen Guangxi i söder norrut mot Långa floden (se Historien > Taiping-upproret). Kanalen används fortfarande.

20130707_222433_0.png
Lingqu-kanalen förbinder Xiang-flodens dalgång (till höger) med Li-flodens
(till vänster). (Wikimedia Commons)

Att fundera på…
  • Kina har varit ett land med ett utpräglat fastlands-tänkande. Floder och kanaler har däremot spelat en stor roll. Vad har dessa vattenleder betytt för Kina i historisk tid – och idag?




2016-12-28
© Tore Persson
Kommentarer till kinawebb@folkbildning.net 
webb.folkbildning.net/kina

20120612_174239_0.jpg
En kvinna i staden Shaoxing, söder om Shanghai,
diskar i en av stans kanaler, som flyter alldels
utanför hennes hem.

20120612_174309_1.png
En annan kanal, också i Shaoxing.

20120612_174331_2.jpg
Passagerarbåt på Långa floden 2003.