kulturw.jpg





Kinas klassiska romaner

Det finns ett antal populära klassiska skönlitterära verk i Kina, vilka skrevs under perioden 1300-1700.
Ofta talar man om de fyra klassiska romanerna och då menar man följande: Romanen om de tre kungadömena, Färden till västern, Berättelser från träskmarkerna och Drömmar om röda gemak. Trots att de kallas ”de fyra klassiska romanerna” är de inte skrivna på klassisk kinesiska utan är s.k. talspråksromaner, vilka kunde läsas av envar som var läskunnig och inte bara av de bildade.
En del av dessa böcker är egentligen sammanställningar av populära muntliga berättelser som historieberättare under flera hundra år vandrat runt och framfört för publik i städer och byar. Romanen om de tre kungadömena, Färden till västern och Berättelser från träskmarkerna är sådana böcker.
Följande böcker är översatta och utgivna på svenska eller engelska.




20130217_211240_2.jpg



Romanen om de tre kungadömena
(Sān guó)

Romanen om de tre kungadömena (San Guo) är en historisk roman om den söndring av Kina som ägde rum i slutet av Han-dynastin och som ledde fram till perioden De tre kungadömena (220-280). Händelserna i romanen är till stor del baserade på Krönika över de tre kungadömena, vilken är den officiella historiska krönikan över perioden 189-280. Krönikan skrevs av Chen Shou på 200-talet.
Romanen om de tre kungadömena anses däremot vara skriven på 1300-talet av Luo Guanzhong.
Romanen handlar om tre konkurrerande kungariken – Shu, Wu och Wei – vars härskare försöker ena Kina under en ny kejsardynasti. De lyckas inte utan splittringen skulle bestå ända till år 581 då hela riket äntligen enades under den kortvariga dynastin Sui (581-618).
Huvudpersonerna i romanen är framför allt kungen över Shu, Liu Bei, hans två edsvurna vänner, Guan Yu och Zhang Fei, samt Liu Beis rådgivare Zhuge Liang. Speciellt Zhuge Liang (181–234) framstår i romanen som en stor hjälte, om än med vissa brister, och den historiske Zhuge Liang betraktas som en av Kinas största statsmän någonsin.
Zhuge Liang ska också ha gjort flera uppfinningar, bland annat den kinesiska skottkärran och ett halvautomatiskt armborst.
En av de andra huvudpersonerna, Cao Cao (155-220), härskare över staten Wei, skildras ganska negativt som visserligen skicklig men också som skurkaktig och hänsynslös. I verkligheten var han säkerligen hänsynslös – annars lär ingen ha blivit härskare på den tiden – men han var också känd för hans stora kompetens som furste. Dessutom var han en duktig poet, en egenskap som i kinesisk historieskrivning väger upp många brister.
I december 2009 upptäcktes en grav i byn Xigaoxue, nära den gamla huvudstaden Anyang i provinsen Henan, som tros vara Cao Caos grav.
Det kanske mest kända citatet ur Romanen om de tre kungadömena är följande mening som inleder hela verket: Imperiet, länge delat, måste enas; länge enat måste det delas.  
Romanen om de tre kungadömena finns utgiven på engelska i flera versioner.
20121217_010052_0.jpg
Motivet för denna målning av Dai Jin (1388-1462)
föreställer tillfället då Liu Bei värvar Zhuge Liang
i Romansen om Tre Kungadömen.

Färden till västern
(Xī yóu jì)

År 629 påbörjade en kinesisk buddhist-munk, Xuanzang, en resa till Indien för att framför allt hämta buddhismen heliga skrifter till Kina. Resan blev strapatsrik och det skulle dröja sexton år innan han kunde återvända till Kina. Enligt de historiska annalerna hälsades han välkommen tillbaka till dåtidens huvudstad, Chang'an, av en människomassa som var så stor att han inte kunde ta sig in genom stadsporten utan fick vänta utanför något dygn. I staden, som idag heter Xian, finns en pagod, Stora vildgåspagoden, som byggdes på 600-talet för att förvara de buddhistiska texter som Xuanzang fört med sig.
En av Xuanzangs lärjungar, Bianji, skrev på hans diktamen en redovisning över de västra regionerna, dvs de områden väster om Kina som han passerade under färden till Indien (bland annat nuvarande Afghanistan, Tajikistan, Uzbekistan, Pakistan och Indien). Verket, totalt tolv böcker, beskriver regionernas geografi, historia, folk och språk, kultur och religion, ekonomi och näringsliv, m.m.
En annan lärjunge, Huili, skrev en biografi över Xuanzang, som bland annat utgör en saklig redogörelse för vad som hände under de sexton åren (även om det till exempel finns en del demoner i denna sakliga skildring). Bland annat passerade ressällskapet den dal i Afghanistan där de stora Buddha-statyer var uthuggna ur berget, de som år 2001 förstördes av talibanerna.  
Dessutom finns en friare, mycket friare, tolkning av hans resa i den populära berättelsen Xi You Ji. I denna berättelse heter den resande munken Tripitaka och med sig på resan har han fyra varelser som reskamrater och som skydd mot onda demoner och annat han kunde råka ut för. De fyra är:
  • Kung Markatta, en listig apa med övernaturliga krafter som innan han fick uppdraget att hjälpa munken straffats av Himlen genom att bli inlåst i en stenkista efter att han hade ställt till med alltför stor oreda.
  • Zhu Bajie, en f.d. himmelsk general som deporterats från Himlen på grund av att han visat för närgånget intresse för Mångudinnan och som återfötts som gris. Hans favoritvapen är en kratta.
  • Sha Wujing, Sandmunken, också en f.d. general som förvisats till jorden på grund av en annan förseelse i Himlen och som fått en demons skepnad.
  • En drake, som förvandlat sig till en häst, är den fjärde följeslagaren.
Med dessa kumpaner beger sig Tripitaka på väg västerut genom det inre Asiens öknar och bergsområden. På vägen råkar de ut för ett antal äventyr, det ena mer fantastiskt än de andra.
Berättelsen Färden till västern är skriven och sammanställd på 1500-talet, troligen av Wu Cheng'en (ca 1500–1582), romanförfattare och poet. Men Xuanzangs resa var ett populärt tema för poeter och historieberättare och de olika episoderna under resan ”förbättrades” efterhand under seklernas gång. Vad Wu Cheng'en, eller vem som än var upphovsmannen, gjorde var att till stor del använda sig av gamla berättelser och sätta dem samman till en litterär helhet.
Färden till västern i svensk översättning av Göran Malmqvist och utgiven i fem volymer i mitten av 1990-talet.



20121222_003207_0.jpg
Munken Xuanzang, med hans respackning.  

Berättelser från träskmarkerna
(Shuǐ hǔ zhuàn)

Det här verket handlar om en grupp på 108 rövare som tvingats bli fredlösa på grund av korrumperade ämbetsmän omkring år 1120 under Song-dynastin (960–1279). Rövarna härjar i träskmarkerna kring berget Liangshan.
Berättelserna från träskmarkerna är inspirerade av den historiska rövarhövdingen Song Jiang och hans rövare som höll till kring floden Huai under Norra Song-dynastins sista år. Enligt de historiska krönikorna hjälpte Song Jiang och hans rövare kejsar Song Huizong att slå ned ett uppror år 1121.
Berättelserna från träskmarkerna finns i olika versioner och de första tros vara nedtecknade under Yuan-dynastin (1279–1368). En del av berättelserna är kanske nedtecknade av en viss Shi Nai'an medan andra tycks vara skrivna av Luo Guanzhong.
Verket består av ett antal berättelser om de olika hjältarna och deras äventyr. Dessa, dvs rövarna, är inte precis några Robin Hood-typer, men de har deras egna rättsuppfattningar. Flera av dem är f.d. ämbetsmän eller munkar som hamnat i konflikt med korrupta ämbetsmän. De sätter rättrådighet och vänskapsband högre än lydnad inför lagen och tvekar inte att döda för att hämnas en oförrätt.
Berättelser från träskmarkerna i svensk översättning av Göran Malmqvist, utgiven i fyra volymer under senare delen av 1970-talet: Den törstige munken och hans dryckesbröder (1976), Tigerdödaren Wu Song och hans vapenbröder (1977), Den svarta virvelvinden och hans kumpaner (1978) samt Hjältarna på berget Liang (1979).

20121220_011248_5.jpg
En scen ur romanen ”Berättelser från träskmarkerna”,
från en serie med träblockstryck av den japanske
konstnären Utagawa Kuniyoshi (1797-1862).

Plommonet i den gyllene vasen
(Jīn píng méi)  

Plommonet i den gyllene vasen Jin Ping Mei är en erotisk roman om den korrupte handelsmannen Ximen Qing och hans älskarinna Pan Jinlian. Den skildrar förfallet inom Ximens familj åren 1111–27 under Song-dynastin (960–1279).
Pan Jinlian är en av karaktärerna i en av Berättelser från träskmarkerna. Efter att ha mördat Pan Jinlians man gifter sig Ximen Qing med henne. Men han har flera bihustrur och konkubiner och boken handlar om relationerna mellan dessa och mannen.
Jin Ping Mei skrevs under Mingdynastin men författaren är okänd vilket har gett utrymme till flera spekulationer. Enligt en version skrevs den – med dess erotiska inslag – med syftet att förgifta en ämbetsman som var skyldig till författarens fars död. Författaren preparerade sidorna i den handskrivna boken med gift och gav boken till ämbetsmannen, som ivrigt läste den och slickade sig om fingrarna för att snabbare kunna vända blad (de äldsta versionerna av romanen var handskrivna).
Det finns ett par översättningar av Jin Ping Mei till engelska. Den första med titeln The Golden Lotus (1939), översatt av Clement Egerton. Dess sex-skildringar är censurerade i den upplagan och några av de mer utförligare beskrivningarna är översatta till latin istället för engelska.
En annan översättning till engelska, med titeln The Plum in the Golden Vase är utgiven i fyra volymer (1993-2011) och översatt av David Tod Roy (utan några latiniseringar).  

20121217_013821_1.jpg
Tränsnitt med motiv ur romanen ”Jin Ping Mei”, med
huvudpersonerna Pan Jinlian och Ximen Qing.

Historien om de lärde
(Rúlín wàishǐ)

Denna historia utspelar sig under Ming-dynastin (1368-1644). Det är en realistisk och satirisk roman – eller snarare samling av 55 berättelser – om sociala orättvisor och om konfucianska lärde, som icke alltid framstår som de moraliska föredömen de förväntas vara.
Författaren är Wu Jingzi (1701-54). Han föddes i en välbärgad familj och hans far var en kejserlig ämbetsman. Han själv misslyckades däremot i de kejserliga examina. I trettioårsåldern flyttade han till Nanjing, den stora staden vid Långa floden (Chang Jiang eller Yangtze), där han blev bekant med flera av de kejserliga ämbetsmännen – vilket förmodligen gav stoff till denna roman som han fullbordade 1750.

Rulin waishi är översatt till engelska av Yang Hsein-yi och Gladys Yang och publicerad under titeln The Scholars (Foreign Language Press, Beijing, 2004).
20130217_210406_1.jpg

Drömmar om röda gemak
(Hónglóu mèng)

”Äntligen”, sa översättaren Pär Bergman när han den 1 februari 2011 presenterade den fullständiga utgåvan på svenska av den kinesiska romanen Hong Lou Meng eller Drömmar om röda gemak (Atlantis).
Hong Lou Meng skrevs i mitten av 1700-talet av Cao Xueqin (ca 1715-63) och är en av Kinas stora klassiska romaner – förmodligen den mest populära av de alla.  
Författaren, Cao Xueqin, tillhörde en kinesisk familj som stödde manchurerna när de 1644 erövrade Kina. Familjen blev efter erövringen förmögen och inflytelserik och var bosatt i staden Nanjing där den hade en egendom med en stor park. Familjens överhuvud var bland annat rådgivare åt kejsare Kangxi. Men Kangxis efterträdare, Yongzheng, misstrodde faderns rådgivare och Cao-familjens egendomar konfiskerades 1728. Cao Xueqin flyttade därefter till Bejing där han levde ett enkelt liv och arbetade på romanen under åren kring 1745-55.
Romanen är delvis självbiografisk. Huvudhandlingen är kärleksrelationen mellan den unge sonen i familjen, Baoyu, och två av hans kvinnliga kusiner, Daiyu och Baochai. Göran Malmqvist skrev om den svenska översättningen i SvD att ”…skildring präglas av djup förståelse för den romantiska kärlekens psykologi, som saknar motstycke i den kinesiska skönlitteraturen” (2011-09-14).
Cao Xueqin skrev eventuellt aldrig klart sin stora roman, som omfattar 120 kapitel. Istället kan verket ha fullbordats av en viss Gao E (1740–1815). Hur många kapitel som är skrivna av Cao Xueqin och hur många som senare har skrivits av en eller flera andra är man inte överens om – en del anser även att Cao Xueqin är upphivsmannen till alla kapitlen. Den vanliga uppfattningen tycks dock vara att Cao Xueqin skrivit åttio av kapitlen medan de andra fyrtio troligen skrevs av Gao E.
I alla fall, Drömmar om röda gemak har givits ut i ett stort antal utgåvor och verket fortsätter att läsas av nya generationer kineser. Och om man inte läser romanen tittar man på någon av de många dramatiseringar som gjorts för TV. En av de senaste versionerna ska ha bestått av femtio avsnitt.  
Romanen har också gett upphov till mängder av målningar, souvenirer etc. Ett antal parker i olika städer har dessutom utformats för att mer eller mindre troget återskapa den stora trädgården i boken. En sådan park är Beijing Daguanyuan i sydvästra Beijing.
Studierna av Drömmar om röda gemak är så omfattande att de fått en egen forskardisciplin som kallas ”hongxue” (rödstudier).
Översättaren av den svenska utgåvan av Drömmar om röda gemak, Pär Bergman, har skrivit en läsvärd artikel om verket i Kina-rapport nr 3/2012, utgiven av Svensk-kinesiska föreningen. Där skriver han bland annat att romanen ”…lågt räknat har 232 maskulina och 189 feminima namngivna personer, där dock kvinnorna/flickorna i fråga om utrymme tar tre gånger så stor plats som det andra könets representanter”.  
Drömmar om röda gemak i svensk översättning av Pär Bergman, utgiven i fem volymer, på vardera ca sju hundra sidor: Guldåldern (2005), Silveråldern (2007), Kopparåldern (2009), Järnåldern (2010) och Stenåldern (2011).

 

20121220_005819_0.jpg
20121220_005934_2.jpg
Scener ur romanen ”Drömmar om röda gemak”,
målade av Xu Baozhuan (1810–1873).  


 



2015-07-17
© Tore Persson
Kommentarer till kinawebb@folkbildning.net 
webb.folkbildning.net/kina