kulturw.jpg





Kalligrafi – den förnämsta konstarten

En konstart med mycket högt anseende i Kina är kalligrafin, dvs skönskrift med kinesiska tecken.
  • När uppstod kalligrafin som konstart i Kina?
  • Vilka är kalligrafins verktyg?
  • Vilka är de mest kända kalligraferna?
 
Kalligrafi är en konstart som är mycket nära förknippad med poesin och med bildkonsten, ”musik utan ljud” eller ”målning utan bild”… Kalligrafin är ca två tusen år gammal och anses av kineser, liksom av koreaner och japaner, vara ”…den högsta och ädlaste av av alla konstarter” (Lars Berglund: Kinesisk kalligrafi). Lars Berglund skriver:
Att kalligrafin fortfarande är så okänd i västerlandet beror kanske på att den faktiskt är mycket mer svårtillgänglig än andra konstarter i Kina. Jag tror inte det är särksilt svårt för oss västerlänningar att uppskatta den kalligrafiska bildens grafiska effekter och abstrakta skänhet. Men detta räcker inte om man vill nalkas denna kostart på ett vetenskapligt sätt, ty kalligrafin har fyra dimensioner nämligen: bilden, betydelsen, uttalet och tonen. Därför kan man knappast bli expert på kalligrafi utan att studera det kinesiska språket och utan att pröva på hur det är att skriva med pensel och tusch. Och det måste rimligvis vara lika tveksamt att kalla sig expert på kinesiskt måleri och undervisa i det utan att kunna något om kalligrafi.”

Studerkammarens fyra skatter
Utvecklingen av kalligrafin förutsatte goda verktyg. Man talar om ”Studerkammarens fyra skatter” och med det menas de fyra kalligrafiska verktygen: penseln, papperet, tuschet och tuschstenen. Många av kalligraferna i Kinas historia lär ha gjort sina egna penslar, sitt eget papper och blandat till sitt eget tusch.
Penslar har gjorts i flera tusen år och finns i alla slags storlekar . De tillverkas av hår frår olika djur, förr även av nyfödda barns fjuniga hår.
Papperet sägs ha uppfunnits år 105 under Han-dynastin av Cài Lún. Men papper var känt redan tidigare och snarare vidareutvecklade han papperstekniken så att papperet blev mindre grovt och bättre lämpat att skriva på. Man skrev även på siden m.m.
Tuschet består av en blandning av sot, träkol och animaliskt bindemedel. Det förvaras torkat i kakor.  
Tuschstenen, eller rivstenen, är en sten med en grop. Den används för att smula smula sönder tuschkakan och blanda det med vatten.  
Dessutom har kalligrafen en stämpel som hon eller han signerar sina verk med.

De sju mysterierna
När man skriver kalligrafi håller man penseln lodrät i ett särskilt grepp. Varje tecken ska bilda en harmonisk helhet av streck och punkter, vilka var och en också ska skrivas med elegans. Det man skriver går inte att ändra i efterhand, därför måste man vara klar över kompositionen innan man börjar skriva. Lars Berglund skriver om ”De sju mysterierna”, som en kalligraf måste behärska för att vara säker på att vinna evig ryktbarhet:
1. En horisontell linje (som i tecknet yi – ett), skriven så att den liknar en molnformation, som sträcker sig tusen mil bort och plötsligt tar slut.
2. En punkt, som ger intrycket av en sten, som faller med hela sin kraft från en hög klippa.
3. Ett svepande nedåtgående streck, skrivet från höger till vänster, så att det liknar en skarp svärdsegg.
4. En vertikal linje, som ser ut som en tusen år gammal vinstock – fortfarande rak och full av styrka.
5. En skarpt kurvad linje, från höger eller till vänster, som är som senorna och lederna på ett starkt armborst, smidiga till utseendet men i verkligheten hårda som flinta.
6. Ett nedåtgående streck, från vänster till höger, som slutar i en spets. Det kan liknas vid en våg som plötsligt tornar upp sig eller ett flygande moln som plötsligt ger ifrån sig ett morrande dån.
7. Ett nedåtgående streck (lite tjockare än nummer 6), från vänster till höger, som slutar i en liten krok. Den liknas vid en lutande tallstam med starka rötter.
(Ur Lars Berglund: Kinesisk kalligrafi.)

Teckenstilar
De kinesiska tecknen är betydligt äldre, men det var under Han-dynastin, för ca två tuen år sedan, som de utvecklades och blev, om man säger så, mer ”användarvänliga”. Det var också då som papperet blev så fint att det fungerade att skriva med skönskrift på.
Det finns olika teckenstilar, om sigillskrift, normalstil (reguljär stil) och kursiv stil. Sigillstilen är den äldsta och en variant av den användes på de så kallade orakelbenen från Shang-dynastin, för mer än tre tusen år sedan.
Normalstilen – kaishu – är från slutet av Han-dynastin och det är denna som normalt används även idag.
Kursiva stilar är som skrivstilar i Sverige. De olika strecken i varje tecken hålls samman och de är snabbare att skriva för hand. Men liksom svenska skrivstilar är de knepigare att tyda för den ovane.

Vådan av slarv
Den bildade eliten i det traditionella Kina förväntades kunna skriva god kalligrafi. För den som drömde om att bli godkänd i den kejserliga ämbetsmannaexamen gällde det inte bara att plugga in de konfucianska klassikerna utan att även behärska kalligrafins konst. Slarvigt skrivna och obalanserade tecken sågs som en karaktärsbrist och var ett säkert sätt att bli underkänd.
Arthur Cotterell återger ett fall då en kandidat under en examen olyckligtvis råkade spilla bläck på den essä han skrev; när han insåg att han inte skulle ha tid att skriva om essän rusade han ut och kastade sig med huvudet före ned i en brunn. (The Imperial Capitals of China – An Inside View oc the Celestial Empire, 2007.)

Några kalligrafer
Zhong Yao (151-230), som under en period var premiärminister i Wen, var enligt berättelserna en lidelsefull kalligraf som alltid skrev, oavsett vad han höll på med. I sängen brukade han rita tecken med fingret på täcket så att hans täcken alltid var trasiga. Han anses vara upphovsmannen till stilen ”kaishu”.
Wei Shuo (272–349), en kvinnlig kalligraf som blev känd för att skirva vackert, fascinerande och harmoniskt. Hon skrev, som någon beskrev det, som en älva som lekte med sin skugga eller som en förtjusande ung dam som behagfullt stiger ut på en scen för att agera.
Hon var också en stor kalligrafisk teoretiker kring kalligrafisk komposition. En av hennes elever var Wang Xizhi.
Wang Xizhi (303–361) föddes i provinsen Shandong (sydöst om Beijing) men levde större delen av sitt liv i staden Shaoxing, i provinsen Zhejiang, sydväst om Shanghai. Han tjänade som general och som kejserlig ämbetsman och blev den kanske mest aktade kalligrafen i Kinas historia.
Inget av Wang Xizhis verk finns kvar i original, bara som avbildningar av andra. Hans mest kända verk, förordet till Orkidépaviljongen, beundrades så mycket av kejsar Taizong (626–649), den andre Tang-kejsaren, att han inte ville skiljas från det utan tog det med sig i sin grav. Men innan dess såg han i alla fall till att samla in alla original skrivna av Wang Xizhi och få dem ingraverade på stentavlor så att intresserade kunde få avtryck av dem.
Orkidépaviljongen är en samling av poesi, författade under ett möte med 40 vänner till Wang Xizhi vid ett litet vattendrag utanför Shaoxing år 353. Man drack vin och skrev poesi och Wang Xizhi skrev förordet till poesi-samlingen. Platsen för Orkidépaviljongen finns för övrigt kvar utanför Shaoxing och där kan man försöka återuppliva den poetiska stämningen från år 353.
Kejsar Taizhong skrev, enligt Lars Berglund, följande om Wang Xizhi: ”Varenda människa som studerar kalligrafi måste inse Wang’s förmåga och fulländning. I hans skrift finns inte en enda linje eller en enda punkt som är frusen. Detta är förvisso Kalligrafins Dao…”.
Enligt en annan beundrare rörde sig Wang Xizhis pensel ”…som de farande molnen, snabbt såsom ormen rör sig i sin upphetsning” (Alf Henrikson & Hwang Tsu-Yü: Kinesiska tänkare).
Däremot var Taizhong mindre imponerad av Wang Xizhi’s son, som också blev en känd kalligraf: ”Den yngre Wang’s teckenstrukturer liknar mest döda träd under en djup vinter – de ser ut som hungriga slavar”.
Yan Zhenqing (709–785) räknas som en av de största kalligraferna. Yan levde under Tang-dynastin och var ämbetsman och general. En annan kalligraf under Tang-dynastin var Zhang Xu, vars kursiva stil bland annat ”…liknats vid en gibbonapa som svingar sig i träden och vid knallar blixtar under ett åskväder” (Lars Berglund).
En senare kalligraf och målare, Mi Fu (1051–1107), ”den galne Mi”, fick bland annat följande omdöme för sin stil av en annan, samtida kalligraf, Su Tungpo: ”Den är som att segla i vinden eller rida en häst till striden – hans skrift är upplyftande och full av munterhet” (Lars Berglund).
Zhao Mengfu (1254–1322) levde under Yuan-dynastin och var gift med Guan Daosheng (1262–1319) som också blev känd, främst för hennes målningar och poesi men också för hennes kalligrafi.
Kang Youwei (1858–1927) är mest känd för att ha varit en politisk reformator under slutet av Qing-dynastin och för att ha tvingats fly från Kina efter De hundra dagarnas reformperiod 1898. Under en tid bodde han för övrigt på ön Korsholen utanför Saltsjöbaden. I Kina är han också känd för sin kalligrafi.
Mao Zedong (1893-1976) är naturligtvis mest känd som ”ordförande Mao”, ledare för kommunistpartiet och för Folkrepubliken Kina från 1949 fram till hans död, men han var också en skicklig kalligraf och en god poet i klassisk stil.
Det finns förstås många, många andra, mer eller mindre kända kalligrafer. Nämnas bör också att kalligrafi och målning ofta kombineras i ett och samma verk.
Kalligrafi är en i högsta grad levande konstart i dagens Kina. Många satsar på en konstnärlig verksamhet som kalligraf, men många fler ägnar sig åt kalligrafi som entusiastiska amatörer.

Att fundera på…
  • Varför är kalligrafi en så högt aktad kostform i Kina?

Fördjupningstips
(utförligare presentationer finns under Studie-tips):
  • Lars Berglund: Kinesisk kalligrafi (Orientaliska studier, nr 15, 1973).
  • Cecilia Lindqvist: Tecknens rike (1989).
Se även på denna webb-plats:


2015-07-17  
© Tore Persson
Kommentarer till kinawebb@folkbildning.net 
webb.folkbildning.net/kina


20090716_164125_4.jpg
Orkidépaviljongen är en samling av poesi, författade
under ett möte med 40 vänner vid ett litet vattendrag
utanför Shaoxing år 353. Man drack vin och skrev
poesi och en av de församlade, Wang Xizhi, skrev
förordet till poesi-samlingen.

20120919_165722_1.png
Kalligrafi av Wei Shuo.

20120413_185951_3.png

Kalligrafi av Yan Zhenqing.

20120413_190746_4.jpg

Kalligrafi av Zhang Xu.

20120413_185819_2.jpg
Kalligrafi av Zhao Mengfu.

20120413_185613_1.jpg
Målning med kalligrafi av Guan Daosheng.

20120413_185442_0.jpg
Kalligrafi av Kang Youwei.

20090716_164412_5.jpg
Kalligrafi av Mao Zedong.