”En person som kan sägas vara bildad är med andra ord den som äger en förmåga att korsa etablerade gränser, som kan tänka i nya och oväntade banor, navigera på okända vatten och vara hemmastadd i skilda världar. Det handlar om en gränsöverskridande kompetens som gör det möjligt att gå mellan, förstå och göra sig förstådda i, olika världar.” (Kristensson Uggla,2012) Vad skolan behöver är excellenta lärare Grundskolan diskuteras som kanske aldrig förr. Ingen lär ha missat att den lider av djupgående problem. Det är också uppenbart att skillnaderna mellan olika skolor och olika klasser är stora, kanske större än någonsin? Det är möjligt att problemen i skolan är värre idag än för några decennier sedan – men de är definitivt inte nya. Den 11 juni 2014 skrev Thomas Petersson en ”Rapport om en vårtermin i kaos” i Dagens Nyheter. Det var ingen rolig läsning. Men för ca fyrtio år sedan, då jag arbetade för Sveriges Lärarförbund, skrev en av tjänstemännen
där också en rapport. Han hade besökt några skolor och suttit och iakttaget vad som hänt i ett antal klassrum. I rapporten skildrade han bland annat hur det kunde gå till under en lektion, minut för minut. Det var inte heller någon rolig läsning. Samtidigt fanns det då – och finns nu – skolor och klasser som fungerar bra, till och med utmärkt. Lärarutbildningen är också kritiserad idag, säkerligen med rätta. Men när jag på sjuttiotalet hade skolan som arbetsfält hade jag också anledning att besöka lärarhögskolor. Det fanns undantag, men i
det stora hela var det inga uppmuntrande upplevelser. Vad ska man då göra åt skolan? Ett långsiktigt projekt När det gäller att reformera och förbättra skolan måste man ha klart för sig att det är fråga om ett långsiktigt projekt – mycket längre än politikers mandatperioder. En radikal förändring av lärarutbildningen kan exempelvis inte börja ge effekt ute i skolorna förrän efter flera år – och det krävs ytterligare många år innan sådana föändringar får fullt genomslag. Det innebär att när man väl bestämt sig för vad som behöver göras och så att säga stakat ut kursen mot den goda skolan, då gäller det att hålla sig till kursen och på sin höjd göra smärre korrigeringar under resans gång. Det gäller med andra ord att sitta still i båten. Politiker som är ivriga att inför väljarna visa handlingakraft får ägna sin energi åt andra områden än skolan. Det är som att bygga en katedral. Politikerna är de som tar de övergripande besluten om vilken slags katedral som ska byggad, hur mycket det får kosta etc. Därefter ska de överlämna ansvaret för genomförandet på de som har katedralbyggande som profession och själva hålla sig borta från
själva bygget. Vilka är då de mest grundläggande byggnadsblocken i skapandet av en god skola? Enligt min mening är det framför allt följande:
Läraren är den ojämförligt viktigaste och den avgörande faktorn för att få en bra skola. Alla andra satsningar blir i stort sett meningslösa om man inte satsar på att förse skolan med excellenta lärare. Föräldrarnas ansvar Föräldrarnas ansvar är däremot något som man i debatten om skolan tycks dra sig för att poängtera. Det är uppenbart att grundskolan har ett stort ansvar för att det ska fungera bra i gymnasieskolan. Elever som till exempel inte lärt sig läsa ordentligt i grundskolan lär få allvarliga problem i gymnasiet – problem som sprider
sig till hela klassen. Det är också uppenbart att föräldrarna har ett stort ansvar för att det ska fungera bra i grundskolan. Jag menar inte att föräldrar måste lära sina barn att läsa och skriva. Men om föräldrarna till exempel inte stimulerar sina barns naturliga nyfkenhet och intresse för att lära riskerar barnen att få allvarliga problem i skolan – och de problemen kommer också att påverka hela klassen. Det handlar om att uppmuntra barns nyfikenhet, utforskande av världen och frågande. Det handlar exempelvis om att läsa för barnen –
varje dag – intressanta böcker som stimulerar fantasi och begrundanden. Framför allt handlar det om att föregå med goda exempel, att i praktisk handling tillämpa det man vill lära sina barn. Nu finns det ingen obligatorisk föräldrautbildning och inte heller några krav för att bli förälder (med undantag för adoptivföräldrar). Men blivande föräldrar och föräldrar kan påverkas, genom att uppmärksammas på det ansvar de har och vad det innebär att förbereda barn för skolan. Vad kan man göra mer än någon slags långsiktig, bred och kreativ kampanj? Lärarnas status Bland de som idag söker sig till lärarutbildningen finns naturligtvis de som är genuina pedagoger och som blir kunniga och hängivna lärare. Men uppenbart finns bland dessa lärarkandidater också åtskilliga som går den utbildningen därför att det är den enda de kom in på. Det är ingen bra start på en yrkeskarriär som är tänkt att vara i runt fyrtio år. För att man ska få de sökanden till lärarutbildningen som man vill ha måste lärarnas status stärkas, i samhället och i klassrummet. Statusen i samhället bestäms av att man klarat av en utbildning som blivit känd för att vara av hög kvalitet och krävande, vilket inte gäller för dagens lärarutbildning. Statusen i samhället hänger också ihop med samhällets värdering av det pedagogiska arbete som lärare är tänkta att utföra, vilket bland annat handlar om lön. Det handlar också om samhällets intresse av att skapa goda förutsättningar för lärare att i praktiken kunna fungera som goda pedagoger. Det handlar bland annat om lärarens status i klassrummet. Till exempel borde det vara en
självklarhet att lärare inte ska behöva ta en daglig kamp mot eleverna om deras mobiltelefoner. Den uppgiften måste skolledningen ta på sig och till exempel se till att alla mobiltelefoner lämnas in vid entrén till skolan för att lämnas ut efter skoldagen. Lärarutbildningen Samhällets ansvar är att se till att det finns excellenta lärare i skolan och då handlar det framför allt om urvalet av dem som antas till lärarutbildningen. Vem som helst har inte förutsättningar att bli de riktigt goda pedagogerna, därför borde den viktigaste enskilda insatsen av lärarutbildningen vara att genom tester och andra urvalsprocesser se till att de som antas är de som naturligen har en stor fallenhet för att vara lärare. För att inte riskera att man får svårt att göra urvalsprocesser med kandidater som är för unga bör man kräva att varje kandidat även har andra erfarenheter än genomgången gymnasieskola. Ingen borde kunna antas till en lärarutbildning utan att först ha jobbat/studerat inom ett helt annat område, rest i världen etc. Att testa sökanden till en utbildning är naturligtvis mer omständigt och dyrare än att bara räkna poäng. Men med en effektiv urvalsprocess borde själva utbildningen kunna kortas – dvs den metodiska delen – med resultat att de totala kostnaderna faktiskt blir
mindre. Om ”rätt” personer utbildas till lärare kan man också räkna med färre som tröttnar och byter yrkesbana, vilket också skulle bli en besparing för samhället. En lärarutbildning som man antas till genom tester istället för genom betyg eller lottning förutsätter förstås att man måste göra ett urval av de sökande, det vill säga att det är betydligt fler sökande än platser på utbildningen. Det kan nog bara bli fallet efter att man med andra medel höjt både lärarens status och lön – samt befriat läraren från ett antal administrativa krav och gett henne/honom mer tid att vara just pedagog. Det är då, när man måste göra ett urval, som det blir meningsfullt att fundera på vilka som inte ska antas till utbildningen: • Det som har sämst avgångsbetyg i gymnasieskolan? • De som klarat sig sämst på tester? Excellenta lärare? Kan då inte vem som helst utbildas till att bli bra lärare? Jo, de allra flesta har säkerligen förutsättningar att bli bra lärare, men det finns också de som är direkt olämpliga som lärare – och de hittar man säkerligen inte genom att bara göra ett urval baserat på betyg. Dessutom ska vi helst också få in de excellenta
lärarbegåvningarna – och de hittar man förmodligen inte heller bara genom att titta på betygen. Genom tester ger man också lärarbegåvningarna chansen att bli antagna till lärarutbildningar och bli lärare – även om de skulle råka ha låga avgångsbetyg från gymnasieskolan. För övrigt anser jag att lärarutbildningen helt ska handla om kompetensen hos en excellent lärare. Alla ämneskunskaper inhämtas vid universitet eller på annat sätt. Men genomgången lärarutbildning, med lämplighetstest av sökande, bör vara ett krav för att få
behörighet som lärare i grundskolan. Administrativa krav? Det finns även annat som behöver förändras i skolan, bland annat att dagens lärare belastas av ett antal uppgifter som inte har med det pedagogiska arbetet att göra. Om urvalet till lärarutbildningen och om själva utbildningen fungerar väl, kan samhället med förtroende överlämna det pedagogiska ansvaret till dem och minimera kraven på tidskrävande rapporteringar och annat administrativt arbete. Framför allt behöver skolmyndigheterna inte belasta lärare med krav uppifrån på olika slags utvärderingar. Anledningen är enkel, det har nämligen visat sig att excellenta lärare ständigt utvärderar deras eget arbete. Och med en helt ny lärarutbildning ska skolan ju på sikt enbart ha excellenta lärare… En bildningsskola Med en sådan reformering av skolan kan vi kanske hoppas på att den på sikt blir en verklig bildningsskola, en skola som ser bildning så som exempelvis Ragnar Ohlsson ser den: ”Bildning är formandet av människan till samhällsvarelse. Bildning medför ett slags allmän livsberedskap. Bildad är man om man har ett
vidare perspektiv på sitt liv, kan se det i ett större sammanhang än det snävt vardagliga, om man kan se relationerna mellan sig själv och resten av världen, biosfären, andra människor – nu levande, längesedan döda och framtida generationer. Men bildning innefattar inte bara intellektuella färdigheter och insikter; handlingsberedskap och moraliska kvaliteter är viktiga inslag i den personlighetsdaning som bildning tänks utgöra.” (Bildning och humaniora, 1982) 2016-10-29 © Tore Persson Kommentarer till tore.persson@folkbildning.net Hemsida: www.torepersson.se |
 |