20140711_223445_0.png




Morgondagens kärnkraft – för att nyttja dagens avfall?   

De stora säkerhetsriskerna med dagens kärnkraft är vart och ett  tillräckliga skäl för avveckling av nuvarande kärnkraftverk. Men en av riskerna – avfallet – är också ett tillräckligt skäl för att vidareutveckla kärnkraftsteknologin.

Det finns bortåt fem hundra kärnkraftverk i världen – i drift eller under utbyggnad – och dessa svarar för drygt 15 procent av den totala elektricitet som produceras. Med nuvarande kärnkraftsteknik och nuvarande produktionstakt räcker de kända reserverna av bränslet i kanske åttio till hundra år – med okända reserver räcker de kanske dubbelt så lång tid?
Kärnkraft ger mycket energi per kraftverk, men bränslet utnyttjas ändå ganska ineffektivt – i alla fall jämfört med de potentiella möjligheterna med framtida kärnkraftverk. Dessutom kräver utvinningen av bränslet fula ingrepp i naturen. Och kärnkraften är inte billig.
De stora nackdelarna med kärnkraftverk är emellertid de tre säkerhetsriskerna:
1. Vapen: Risken att kärnkraftverk också utnyttjas för att tillverka kärnvapen.
2. Haverier: Risken för haverier (utsläpp av radioaktivitet). Säkerheten har utvecklas långt sedan Tjernobyl-haveriet 1986, men det finns gott om gamla kraftverk som skulle kunna bli nya Tjernobyl och några hundraprocentiga garantier existerar inte.
3. Avfallet: Risken med lagringen av utbränt och höggradigt radioaktivt kärnbränsle på säkert sätt i tiotusentals år – en utmaning som vi ännu inte löst.  

Solenergi den enda långsiktiga lösningen
På lång sikt finns det ingen annan rimlig lösning på människornas  behov av energi än att utnyttja solenergin – som till skillnad från andra energikällor kommer att vara så länge som solen varar. Vi utnyttjar redan solenergin, både direkt och indirekt. Direkt med diverse solfångare för att värma vatten eller generera elektricitet, indirekt genom exempelvis vindkraftverk.
På längre sikt är det den direkta solenergin med solfångare som är lösningen. I teorin skulle det till exempel räcka med att täcka en nästan försumbar del av Sahara med solfångare för att få tillräckligt med energi för att klara hela Europas behov.
I praktiken är det förstås lite mer komplicerat, tekniskt och politiskt. I alla fall, tills vi i bästa fall om några decennier har de där framtida solkraftverken i Sahara får vi finna oss i att utnyttja de andra miljöfarliga och på andra sätt riskabla energikällorna så klokt och återhållsamt som möjligt.

Helt ny kärnkraftsteknik?
Rimligen lär det inte behövas några kärnkraftverk alls när solkraften är fullt utbyggd – och med tillräckligt målmedveten satsning på vindkraftverk och annan förnyelsebar energi under övergångsperioden bör existerande kärnkraftverk successivt kunna avvecklas i lugn och ro. De tre ovan nämnda säkerhetsriskerna är vart och ett tillräckliga skäl för avveckling av nuvarande kärnkraft. Men den tredje risken – avfallet – är också ett tillräckligt skäl för att vidareutveckla kärnkraftsteknologin.
Istället för att – med ”varm” hand – överlämna detta avfall till framtida generationer att förvalta, borde vi av etiska skäl ta hand om det själva. Det enda kända sättet är att utveckla kärnkraftsteknik som återanvänder det förbrukade bränslet, dvs använder dagens avfall som bränsle och som nytt avfall får en restprodukt som är både mindre farlig och mindre långlivad. Sådan teknik håller på att utvecklas – kärnkraftens s.k. ”generation IV”. Det är idag fortfarande en dyr lösning, dyrare än att använda vanligt kärnbränsle – men då tar man bara hänsyn till kostnaderna för att producera el, i jämförelse med andra kraftverk, och inte till vad det skulle vara värt att befria framtida generationer från tvånget att bevaka vårt avfall i tiotusentals år.






2014-08-01
© Tore Persson
20140711_223812_0.jpg