Riket i mitten eller…? Kina – Mittens rike – är den äldsta civilisation som fortfarande består. Kina i kulturell bemärkelse har existerat i flera tusen år och de äldsta skriftliga källorna är drygt tre tusen år gamla (orakelbenen). Som ett enat kejsardöme är Kina drygt 2200 år gammalt – sedan den förste kejsaren (Qin Shi Huangdi).
I det gamla Kina hade riket inget eget namn, helt enkelt därför att det troddes vara den enda existerande civlisationen i världen. På motsvarande sätt gavs inte vår värld förr i tiden något särskilt namn, eftersom den uppfattades som den enda världen. Utanför kejsardömets domäner fanns folk som var mer eller mindre civiliserade. De styrdes inte direkt av kejsaren och hans ämbetsmän men egentligen hörde de till kejsaren, vilket symboliserades genom de årliga tributer som ceremoniellt överlämnades till kejsaren och genom det beskyddaransvar
som kejsaren påtog sig gentemot dessa folk. Relationerna mellan det kejserliga Kina och omkringliggande områden borde fungera som en familj. Kejsaren, den äldre brodern, beskyddade de yngre bröderna och fick i gengäld deras respekt och lojalitet. Utanför dessa områden fanns även andra folk, barbarerna, vilka ännu inte nått så långt i deras utveckling att de ens insåg storheten i den kinesiska världen (se diagrammet). Egentliga Kina Det egentliga Kina, i stort sett det rike som skapades av förste kejsaren, är omgivet av hav i öster och söder samt av svårtillgängliga och glest befolkade bergskedjor, stäpper och öknar i väster och norr. Det är det egentliga Kina, de centrala delarna av Folkrepubliken Kina, som är han-kinesernas ursprungliga område. Det är där de utvecklat den traditionella kinesiska kulturen, med tättbefolkad landsbygd och stora städer, med kanalsystem och andra vattenregleringar etc. Det är också där man byggt upp den kejserliga administrationen,
skapat det kinesiska skriftspråket etc. Detta inre Kina är det område som ligger mellan Inre Mongoliet i norr och Sydkinesiska havet i söder, samt mellan Östkinesiska havet i öster och den tibetanska högplatån i väster. I detta område har jordarna varit synnerligen bördiga i flera tusen år, vilket gett Kina den största befolkningen av alla civilisationer. Murar och kanaler Den kanske viktigaste förutsättningen för bildandet av ett enat kinesiskt rike var kontrollen över ett område som var så bördigt att jordbruket kunde producera ett stort överskott och där det fanns goda förutsättningar att bygga transportvägar. När en furste kunde kontrollera detta område gick det att samla in och lagra tillräckligt mycket av överskottet för att göra det möjligt dels att hålla en stående armé, dels att organisera massor av folk för att konstruera stora anläggningar (kanaler, skyddsvallar, försvarsmurar etc). Armén och murarna behövdes framför allt för att försvara landet mot de omgivande nomaderna som med sina hästar utgjorde ett konstant hot mot de jordbrukande bönderna. Kanalerna och skyddsvallarna behövdes för att skydda folket mot flodernas återkommande översvämningar, vilka utgjorde ett kanske ännu större hot än nomaderna. Kinas självbild De geografiska förutsättningarna möjliggjorde uppbyggandet av ett stort och stabilt kejsardöme. De gav också kineserna en självbild av att vara i världens centrum, omgiven av mindre gynnade områden och därmed också av mindre utvecklade riken och folk. Denna självbild delade man med de omgivande folken, vilka betraktade Kina med beundran för dess förfinade kultur, effektiva administration, filosofiskt tänkande, skriftsystem etc. Det var till och med så att den kinesiske kejsaren ansågs ha ett himmelskt mandat att inte bara styra över Kina utan över ”allt under himlen”, dvs över hela världen. Men vanligen användes begreppet ”allt under himlen” (tianxia) om det område som behärskades av Kinas kejsare eller om de områden som även påverkades av den kinesiska civilisationen och kulturn (se Mittens Rike > Tianxia). I detta tätt befolkade område, med dess beroende av reglerade vattensystem, var det nödvändigt att samarbeta för att kunna överleva. Det krävdes insatser av alla för att bygga flodvallar för att förhindra översvämningar och kanaler för att distribuera vatten. Det krävdes också en effektiv och auktoritär centralmakt för att planera och leda detta gemensamma arbete. Talesättet ”ensam är stark” gällde inte i Kina. Harmoni och styre Därför är det logiskt att de idéer och filosofier som var de dominerande handlade om hur människor kan samarbeta för det gemensammas bästa och leva i harmoni med varandra samt om hur stater ska styras på ett effektivt och långsiktigt sätt. De idéer som kom att vägleda den kinesiska gemenskapen under mer än två tusen år började formas och sättas på pränt för ca 2500 år sedan. Det var under en period då landet var splittrat mellan ett antal rivaliserande mindre furstedömen och då samhällsnormer var under upplösning. Det var då som bland andra Kong-zi (Konfucius) verkade. Konfucianismen Konfucius hade en stark tilltro till människors förmåga att utveckla sig själva och bli goda människor och han menade att riken ska styras av visa och välvilliga furstar som månar om alla undersåtars väl och ve. Furstar måste leva exemplariskt och om en furste kände sig tvingad att ta till våld mot folket var det ett bevis på att han misslyckats. Ett gott styre leder till ett harmoniskt samhälle. Ömsesidighet skulle styra alla handlingar. Det kanske mest kända citat som tillskrivs Konfucius är ”…det du inte vill att andra ska göra till dig ska du inte heller göra till dem”, motsvarigheten till Jesu gyllene regel. Konfucius lära, konfucianismen, blev den dominerande filosofiska riktningen och Kinas officiella statsfilosofi. Den positionen kom den att behålla i princip under två tusen år fram till 1912. Konfucianismen var också grunden för det examinationssystem som under tusen år försåg den kejserliga förvaltningen med
ämbetsmän, klassiskt skolade i de konfucianska skrifterna och den konfucianska etiken. Examinationssystemet avskaffades 1905 och därmed i praktiken också konfucianismen som statsfilosofi. Men de konfucianska värderingarna, dess syn på moral och anständighet, lever i viss mån kvar i det moderna Kina. Förändringar och kontinuitet Splittringsperioden slutade med att Kina enades av den förste kejsaren år 221 f.Kr. Han la grunden för det kinesiska kejsardömet genom att skapa en centraliserad förvaltning, en sammanhållande infrastruktur av kanaler och vägar, standardiserade vikter och mått, ett enhetligt skriftspråk m.m. Under de mer än två tusen år
som kejsardömet varade genomgick det stora förändringar. Under perioder var det också splittrat i mindre riken och ibland helt eller delvis behärskat av främmande invaderande folk. Dock, det verkligt slående är inte förändringarna utan kontinuiteten. För oavsett ekonomisk och teknisk nivå, oavsett om landet var enat eller ej, oavsett vem eller vilka som härskade gällde fortfarande de grundläggande förutsättningarna: Det inre Kina kunde bära den största folkmängden, men bara om man förmådde att samarbeta och leva i harmoni med varandra och bara om kejsaren och hans administration hade förmåga att styra med vishet och med omtanke om befolkningen. Dynastiska cykler Kinas historia handlar till stor del om de olika dynastierna, dels därför att man förr, innan man började använda sig vår internationella tideräkning, tidsbestämde olika historiska händelser efter dynastierna (t.ex. tredje året av Qin-dynastin), dels därför att dynastiväxlingarna ofta följt en viss rytm: En ny kejsare, grundaren av en ny dynasti, har tagit makten efter den förra kejsarens misskötsel eller maktmissbruk och har haft ambitionen att ställa allt tillrätta igen – vilket han ofta till viss del också lyckats med. Men efterhand, efter några kejsar-generationer, försvagas den nya dynastin eftersom de efterkommande till dynastins grundare sällan visar sig vara lika kraftfulla i att t.ex. balansera olika intressen gentemot varandra. När missförhållandena i riket blivit för stora startar uppror inifrån Kina – eller anfalls det försvagade Kina av yttre fiender – och så småningom lyckas någon av dessa besegra den gamla dynastin och ta över. Och det hela börjar så att säga på en ny kula… Konfrontation med europeiska industrimakter Kinas sista kejsardynasti, Qing (1644-1912), genomgick samma dynastiska cykel som de tidigare. Men under dess nedgångstid, 1800-talet, konfronterades Kina dessutom av aggressiva europeiska riken med England i spetsen. Det var ekonomiskt och tekniskt avancerade makter som hade lagt under sig större delen av världen. I Kina sökte de främst nya marknader för deras nya och snabbt växande industrier. Det var industrimännen och handelsmännen i väst som var de drivande – medan krigsskeppen sändes ut till deras stöd när
det blev problem. I Kina utmanade de en civilisation och kultur som byggde på stabilitet och harmoni – och där handelsmän betraktades med misstänksamhet därför att de per definition ansågs vara giriga. Följden av detta möte – denna kulturkrock – blev att Kina motvilligt tvingades att erkänna att det kanske ändå inte var ”Mittens Rike”. Lika motvilligt började man anpassa riket till de nya realiteterna. Men kejsardömet förmådde inte reformera sig självt tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt. På grund av både inre och yttre krafter
föll kejsardömet till slut samman 1911/12. Splittring De drygt hundra åren sedan kejsardömets kollaps har varit våldsamma, dramatiska och omvälvande. Kina blev en republik, med en president och dominerat av partiet Guomindang fram till 1949. Men Kina var en splittrad republik. Ett antal så kallade krigsherrar behärskade mindre eller större delar av Kina. Senare bildades ett konkurrerande parti, Kinas kommunistiska parti. Från 1933 ockuperade Japan dessutom allt större delar av östra Kina fram till andra världskrigets slut och Japans kapitulation 1945. Därefter följde fyra år av av inbördeskrig mellan Guomindangs arméer och kommunistpartiets. Till slut, 1949, stod kommunisterna under ledning av Mao Zedong som segrare och Folkrepubliken Kina utropades. Guomindangs styrkor, under ledning av Jiang Jieshi (Chiang Kai-shek) drog sig tillbaka till ön Taiwan där Republiken Kina fortfarande existerar. Kollektiviseringar och kampanjer Efter 1949 kan folkrepublikens historia grovt delas in i perioden fram till partiledaren Mao Zedongs död 1976 och perioden därefter. Under de 27 åren mellan 1949 och 1976 präglades Kina av förstatliganden,
kollektiviseringar och ett antal politiska kampanjer. Under denna tid blev alla produktionsmedel – industrier och andra företag samt jordbruk – antingen statsägda eller kollektivt ägda. Kampanjerna syftade dels till att skapa en politisk enhet och indoktrinering, dels till att forcera fram en snabb ekonomisk utveckling. Två av kampanjerna blev särskilt förödande för hela landet: Stora språnget och Kulturrevolutionen. Reformer och ojämlikhet Tiden efter 1976 har präglats av omfattande ekonomiska och politiska reformer, i början under ledning av Deng Xiaoping. Brytningen mot Mao Zedongs tänkande och politik har varit nästan total. Men fortfarande är Folkrepubliken Kina en partidiktatur. Reformperioden, som har pågått från slutet av sjuttiotalet, har lett till en snabb
ekonomisk utveckling. Kina har fått en stor och växande medelklass som i stort lever på samma materiella nivå som Europas medelklass – något som var otänkbart under Mao Zedongs tid. Kina har också fått en växande grupp av superrika. Samtidigt är hundratals miljoner fattiga eller mycket fattiga – oavsett vilka mått man använder. Kina har gått från att ha varit ett av de mest jämlika länderna i världen till att bli ett av de mest ojämlika. Människor har dessutom förlorat det sociala skyddsnät som existerade före reformperioden. Korruption Kombinationen av snabb ekonomisk utveckling, ofullständig lagstiftning och kommunistpartiets diktatur har också lett till en omfattande korruption. Det är ingen ny företeelse i Kina och har historiskt varit särskilt utbredd under kejsardynastiers nedgångsperioder. Skillnaden är att nuvarande korruption sker då det styrande partiet har helt andra resurser till sitt förfogande för att kontrollera det egna folket än vad kejsardynastierna
någonsin hade. Kommunistpartiets makt- och tvångsmedel utnyttjas dock framför allt för att övervaka och vid behov stoppa de personer och protester som anses kunna hota partiets dominans. Folk i allmänhet påverkas knappast av dessa begränsningar och kan istället njuta av personliga friheter och möjligheter som man under folkrepublikens första decennier bara kunde drömma om. Drömmar om att bli rik Så länge som kommunistpartiet står som en garant för fortsatt ekonomisk utveckling – och så länge som dess repression bara drabbar en minoritet – kan partiet förmodligen räkna med ett fortsatt stöd från den stora majoriteten. Drömmen att få det personligen bättre och att bli rik tycks vara den dominerande drivkraften idag.
Vad kommunistpartiet i övrigt står för är att Kina ska bli en världsmakt och återta den roll som det hade innan européerna kom på 1800-talet. ”Allt under himlen”? Visionen om Kina som en världsmakt göder nationalistiska känslor, vilket ibland oroar världen i övrigt. Men västmakterna har egentligen skapat denna situation på grund av alla förnedrande avtal efter opiumkrigen. Under 1900-talet är det framför allt Japan, som med dess totala anfallskrig och alla övergrepp sett till att elda på den kinesiska nationalismen. Nu riskerar dessa makter att få skörda vad de själva en gång sått… Kinas växande ekonomiska och militära styrka har gett landet och dess ledare ett helt nytt självförtroende. Hittills har Kina i praktiken agerat försiktigt och återhållsamt på den globala arenan. Men det finns en oro – inte minst bland de närmaste grannarna – att Kinas återvunna självkänsla ska leda till krav på att åter behandlas som ”Mittens Rike” med mandat att styra över ”Allt under himlen” (se Mittens Rike > Tianxia). Att fundera på…
2019-02-04 © Tore Persson Kommentarer till kinawebb@folkbildning.net webb.folkbildning.net/kina |
 Detta är ett diagram över världen så som den schematiskt uppfattades i det forntida Kina (ur Shujing, en samling historiska skildringar troligen nedtecknade för ca 2500 år sedan, dvs under Zhou-dynastin). Huvudstaden ligger i mitten omgivet av fem områden som sträcker sig längre och längre bort: de kungliga domänerna ligger närmast huvudstaden, därefter följer feodal- furstarnas område, ett fredligt område, allierade barbarer samt längst ut vilda barbarer. OBS: Traditionellt har himlen i Kina uppfattats som rund medan jorden betraktades som fyrkantig, som en åker. |