Den kinesiska drömmen? Efter att Xi Jinping blev vald till generalsekreterare i Kinas kommunistiska parti (november 2012) har han lanserat en ny vision för Kina som han kallar den kinesiska drömmen. Den handlar – enligt Xi Jinping – om att förverkliga ett blomstrande och starkt land, en vitalisering av nationen och folkets välbefinnande. Egentligen har alla kinesiska ledare sedan det kommunistiska maktövertagandet 1949 haft visioner om landet och folket. Mao Zedong, folkrepublikens förste ledare från 1949 fram till hans död 1976, stod för den totala revolutionen och de mest radikala förändringarna av kinesernas levnadsvillkor. Maos visioner ledde till att landet igen kunde enas (med undantag för Taiwan) efter årtionden av splittring och inbördeskrig, till en grundläggande materiell trygghet, till förbättrad försörjning, hälsovård etc. Men Maos visioner ledde också till utrensningar och avrättningar av dem som motsatte sig – eller påstods motsätta sig – den nya ordningen. Och visionerna fick förödande konsekvenser för landet genom främst kampanjerna Stora språnget framåt (1958-62) och Kulturrevolutionen (1966-76). Maos efterträdare, Deng Xiaoping, stod för en helt annan vision, nämligen om en snabb ekonomisk utveckling och ekonomiskt välstånd för allt fler genom att tillåta att några skulle bli rikare först och vissa väldigt mycket rikare (enligt uppgift från Forbes hade Kina i oktober 2013 hela 168 dollarmiljardärer och Kina hamnade därmed på andra plats efter USA på denna penningstinna lista). Den traditionella kommunistiska visionen om jämlikhet hade ersatts av visionen om att det skulle vara ärorikt att bli rik. Dengs efterträdare, Jiang Zemin, som var Kinas högste ledare fram till 2002, kompletterade så att säga Deng Xiaopings vision genom att öppna upp kommunistpartiet även för affärsmän, dvs kapitalister. Baksidan av Dengs vision Deng Xiaopings vision lever i hög grad vidare – men den har också lett till allt större samhällsklyftor, till allt värre miljöförstöring och till ett samhälle där det mesta tycks värderas endast i ekonomiska termer. Uppenbarligen har de senaste två ledarna – Hu Jintao och Xi Jinping – känt behov av att balansera drömmen om att bli rik med mer humanistiska och icke-materiella värden. Hu Jintao, Kinas ledare 2002-12, lanserade en egen vision, den om det harmoniska samhället, i vilket folket skulle kunna leva gott och utan sociala konflikter. Därmed anknöt han också till ett par tusen år gamla konfucianska ideal om hur samhällen bör styras av visa, välvilliga och självuppoffrande furstar. Det var en helt annan vision än Mao Zedongs vision om klassmotsättningar och den ständiga klasskampen. Affischkampanj om drömmar   Xi Jinping, Kinas nuvarande högste ledare, har således i sin tur lanserat den kinesiska drömmen, ett begrepp som är så vagt att det kan tolkas nästan hur som helst. Vilket bekräftades genom den massiva affischkampanj som startade sommaren 2013 och som förändrade det offentliga utrymmet i Kina. Överallt sattes mängder av affischer upp – på gator och torg, på byggplank och längs motorvägar etc. Det finns ett par hundra olika varianter av affischer, vilka kan laddas ner från en särskild webbplats. Det visuella budskapet är anmärkningsvärt. Här saknas till exempel moderna skyskrapor och andra symboler för den snabba ekonomiska utveckling som Kina upplevt de senaste decennierna. Här finns inte heller något av det bildspråk som var så typiskt för den politiska propagandan under Mao Zedongs tid. Istället är bildspråket snarare naivt och traditionellt nostalgiskt. Som om ett svenskt politiskt parti skulle marknadsföra någon lätt uppfostrande slogan med en bild på en dalahäst, som Si Han, intendent vid Östasiatiska museet i Stockholm, sa under en föreläsning på ABF oktober 2013. Budskapen? Budskapen på affischerna är som regel mycket allmänt hållna, som till exempel ”Plugga – Jobba – Drömma” eller ”Den kinesiska drömmen är vår dröm”. En del av affischerna består av porträtt på 24 föredömliga personer, vilket är en parallell till de föredömliga personer som lyftes fram under den sista kejsardynastin, Qing (1644-1912). Då, under Qing, kunde det handla om unga änkor som vägrade gifta om sig utan förblev sina avlidna män trogna. Idag handlar det istället om till exempel en ung kvinna som donerat sin ena njure till hennes far. Några av budskapen är lite mer konkreta, som den affisch där det står att ”Längs vägen att fullborda drömmen finns kommunisterna”. Ett av temana för affischerna handlar om miljön, med allmänna budskap som exempelvis att Kina ska ha vackra berg och floder. Miljö-temat har däremot inte hindrat att slogan, Den kinesiska drömmen, också används på paketet till ett cigarettmärke. Men, motsvarar budskapen på dessa affischer de drömmar som många kineser faktiskt bär på, som exempelvis att slippa bli utsatta för polisövergrepp eller slippa betala skolavgifter – till och med under bordet – eller få en sjukvård som fungerar utan mutor? Knappast, om man inte väljer att tolka en slogan som ”Den kinesiska drömmen är våra goda dagar” som ett löfte om mer humana levnadsvillkor för folk i allmänhet.   En annan dröm som också saknas på affischerna är en som tycks vara vanlig bland de nyrika. Den omfattas av dem som, enligt Si Han, drömmer om att tjäna så mycket pengar som möjligt för att därefter emigrera till USA för att slippa undan de värsta konsekvenserna av det kinesiska ekonomiska ”undret”, den förorenade luften och risken att förgiftas av livsmedel. Olika tolkningar Det finns de som gärna tolkar in sina egna visioner i Xi Jinpings dröm, som Liu Mingfu, en militär som år 2010 skrev en bok med just den titeln, Den kinesiska drömmen. I boken argumentar han för att Kina måste återvinna dess forna ställning som världens främsta supermakt och nu tolkar han – enligt ett inslag i NPR (National Public Radio, 23 april 2013) – Xi Jinpings dröm som hans egen. En annan som också gärna tolkar in hans egen vision i Den kinesiska drömmen är filosofen Zhao Tingyang, som argumenterar för en ny världsordning, inspirerad av den gamla kinesiska idén om ”allt under himlen” eller tianxia (se Mittens Rike > Tianxia): Vad jag kan se måste en nationell dröm relateras till en global och en förenlighetens värld måste ersätta konkurrensens värld i god tid innan ”oordningens värld”. Olyckligtvis är världen nu på väg mot oordning. Finanskrisen, ekonomiska krig, kaos i Nordafrika och Mellanöstern, spridandet av kärnvapen och terrorism, faran av klimatförändring och miljöförstöring utgör de skadliga konsekvenserna av den moderna girigheten, fientligheten och utsugningen. (…) Om en förenlighetens värld genom ”allt under himlen” en dag kan bli verklighet, då hoppas jag att det kommer att bli en världsomspännande dröm mer än en kinesisk (The China Dream in question). I den kinesiska drömmen ligger också en ambition att återupprätta Kinas ekonomiska ställning i världen. Som The Economist skriver i en artikel den 4 maj 2013 uppskattar en del historiker att Kina år 1820 stod för en tredjedel av världens samlade BNP (bruttonationalprodukt). På sextiotalet, efter kampanjen Stora språnget, var denna andel bara fyra procent. Nu, på 2010-talet, svarar Folkrepubliken Kina för en sjättedel av världens totala BNP – samtidigt som landet bara ligger på 72:a plats av alla länder om man räknar BNP per invånare (se samtal om den kinesiska drömmen på CNN den 17 juli 2013). Enligt en sammanställning gjord av Landguiden skulle Kina ligga på plats nummer 85 i BNP-ligan. Andra beräkningar kommer till lite olika resultat – som plats nr 92, 93 eller 98 (se Wikipedia: List of countries by GDP (PPP) per capita). I vilket fall som helst är det uppenbart att Kina har en lång väg kvar till toppen. Inspirationen? Även i USA finns det de som gärna tolkar vad de vill höra i Xi Jinpings dröm, som de som tror att han inspirerats av en artikel i New York Times (2 oktober 2012) av Thomas Friedman, ”China Needs Its Own Dream”. Med det menar Friedman att Kina inte bara kan kopiera den amerikanska drömmen om villa, två bilar per familj etc. Det skulle varken Kina eller jorden ha råd med när folkrepublikens medelklass förväntas öka från 300 till 800 miljoner fram till år 2025. Förmodligen blev de kinesiska ledarna medvetna om detta långt innan Thomas Friedman skrev sin artikel. Men de sitter i en knipa eftersom kommunistpartiet i det nya avsocialistiska Kina tycks ha svårt att formulera en annan legitimitet för dess egen roll än att allt fler kineser ska få det allt bättre materiellt sett. Dock, ju fler som får det bättre desto fler som börjar hysa andra drömmar än att bara slippa fattigdom. Och då handlar det knappast om en speciell dröm. Å andra sidan, kinesiska språket skiljer vanligen inte mellan singular och plural. Zhong Guo Meng (中国梦) kan därför tolkas både som ”den kinesiska drömmen” och som ”kinesiska drömmar”. Den gamla ”kinesiska drömmen” Det har funnits andra ”kinesiska drömmar” – även om de inte gick under den benämningen. Under ett par tusen år drömde många kinesiska män om att bli godkända i de examinationer som var en förutsättning för att man skulle kunna göra karriär som kejserlig ämbetsman (se Historien > Examinationssystemet). Spruckna drömmar I modern tid har kineser också hyst drömmar. Kommunisternas seger 1949 efter det långvariga inbördeskriget bars fram av en dröm bland de fattiga på landsbygden om ett bättre liv med tillräckligt att äta och framför allt om fred. Folk i allmänhet fick det bättre, med mat och elementär hälsovård, men till priset av att tvingas in i kollektiva former. Men tio år efter folkrepublikens grundande fick de igen svälta – under kampanjen Stora språnget framår. De första åren efter att reformperioden inleddes i slutet av sjuttiotalet, då man fick större frihet och kände av en materiell förbättring, började människor säkerligen att igen drömma om en ny och bättre tillvaro. Den drömmen blev allt mindre ljusblå i takt med att man också fick känna av en prisinflation, förlust av anställningstrygghet, krav på avgifter för skolor och sjukvård samt införande av marknadshyror. Drömmen om större politisk frihet – som främst omfattades av de intellektuella – krossades på torget vid Himmelska fridens port i Beijing natten mellan den 3 och 4 juni 1989 (se Historien > Tiananmen 1989). Den mer allmänt omfattade drömmen om ett bättre liv för alla ersattes under nittiotalet av drömmen att bli rik för några få – manifesterad av Deng Xiaopings uttalanden om att ”det är ärorikt att bli rik” och att ”…om alla ska bli rika måste några gå före”.   Att fundera på… Vad kan en sådan vision som ”den kinesiska drömmen” betyda för människor i dagens Kina? 2019-02-06 © Tore Persson Kommentarer till kinawebb@folkbildning.net  webb.folkbildning.net/kina En av affischerna om ”den kinesiska drömmen” med budskapet ”Utan kommunistpartiet inget nytt Kina”. ”En svettdroppe, ett sädeskorn”.