Tillväxtens pris: narkotika, prostitution, självmord… Sedan reformperioden inleddes i slutet av sjuttiotalet har Kina haft en svårslagen lång period av snabb ekonomisk tillväxt, som bland annat skapat en växande medelklass. Men tillväxten har också haft ett pris, bland annat i form av:
De osäkra levnadsvillkoren sedan början av åttiotalet – med minskad social trygghet och ökad konkurrens människor emellan – har bland annat lett till att sociala missförhållanden som hölls tillbaka under den maoistiska tiden igen blivit vanliga. Som Adi Ignatius och Julia Leung skrev i Wall Street Journal 1989: ”What the revolution in China wiped out, reform brought back”. Varken drogmissbruk, prostitution eller självmord är nya företeelser och de var vanliga före revolutionen 1949. Men under femtio-, sextio- och sjuttiotalen var
det knappast något som märktes – möjligen med undantag för ett större antal självmord under de första våldsammare åren av kulturrevolutionen 1966-76. Drogmissbruk, prostitution och självmord förekom även under den maoistiska perioden, men kontrollen av människor låg på en helt annan nivå då jämfört med hur det är idag. Möjligheterna för folk i allmänhet att ägna sig åt något som inte var socialt accepterat – eller accepterat av kommunistpartiet – var i det närmaste obefintliga. De enda som var mer skyddade var de som befann sig högre upp i partihierarkin. Drogmissbruk Andelen drogmissbrukare i Kina är lågt, om man jämför med många andra länder, men högt om man jämför med Kina under den maoistiska eran. Kina har dock en äldre historia av relativt omfattande bruk av opium under 1800-talet och fram till kommunisternas seger i inbördeskriget 1949. Under 1800-talet utkämpades till och med två ”opiumkrig” med Storbritannien (se Tema-sidor > Opiumet). Omkring år 2005 fanns det ca en miljon registrerade missbrukare av narkotika i Kina. Det verkliga antalet är betydligt större och kan vara i storleksordningen tio miljoner. Kina har några notoriska narkotikaproducerande länder som grannar: Afghanistan i väster, Burma
i sydväst och Nordkorea i nordost. Med den ekonomiska liberaliseringen och den snabbt ökande internationella handeln har det blivit allt lättare att till Kina smuggla in heroin och andra droger. Med tanke på detta utsatta läge är kanske det mest anmärkningsvärda att Kina inte drabbats än värre än det har, som Niklas Swanström och Yin He påpekar i rapporten ”China’s War on Narcotics: Two Perspectives” (Central Asia-Caucasus Institute & Silk Road Studies Program, 2006). En hel del syntetiska droger, som ecstacy, tillverkas också i Kina och säljs framför allt i de moderna storstäderna längs kusten. Prostitution Det var också relativt vanligt med prostitution i det gamla Kina. Men all mer eller mindre öppen prostitution försvann efter revolutionen 1949 och de prostituerade tvingades till omskolningsläger. Sedan åttiotalet har det åter blivit allt vanligare med prostituerade och de finns numera inte bara i storstäderna utan över hela landet. Uppskattningarna över antalet prostituerade, kvinnliga och manliga, varierar från någon miljon upp till tio gånger så många. Flertalet prostituerade är kvinnor från landsbygden som inte ser andra möjligheter att både hjälpligt försörja sig själva och bidra till föräldrarnas försörjning hemma i byarna. De traditionella förväntningarna på barnen att sörja för föräldrarna på deras ålderdom är uppenbarligen för många ett viktigare moraliskt krav än att leva ett kyskt liv. Det finns en hel del prostituerade som drivs av önskan om att kunna leva ett lyxigare liv, men för flertalet tycks målet vara att överleva i ett samhälle där det blir allt svårare att klara sig för fattiga från landsbygden med kort utbildning. Kunderna är som man kan förvänta sig ofta män i karriären inom den nya och växande medelklassen. En annan kundkrets är de migrantarbetare som lever ensamma i storstädernas förorter långt från familjerna och där är marknadspriserna naturligen betydligt lägre. För övrigt tycks det inte finnas någon bred
allmän opinion mot prostitutionen utan snarare mot hyckleriet kring den. I början av februari 2014 gjorde polisen ett omfattande tillslag mot bordeller i staden Dongguan i södra Kina, vilket det utförligt rapporterades om i kinesiska medier. Men flertalet kommentarer i Kinas sociala medier verkar ha tagit parti för de prostituerade och mot media. En vanlig kommentar var att ”…det är bättre att sälja sin kropp än sin själ”, vilket är vad man anser att media gör varje dag, bland annat genom att bara exponera de prostituerade och inte de mäktiga intressen som ligger bakom sexindustrin. Självmord Kina ligger relativt högt i jämförelse med andra länder på listan över antal självmord per år. Till skillnad från andra länder, där betydligt fler män än kvinnor begår självmord, är det tvärtom i Kina. Den mest utsatta gruppen är unga och fattiga kvinnor på landsbygden, med låg utbildning som lever i miljöer som domineras av traditionella könsroller. Det är vanligare med självmord på landsbygden än i städerna och det är på
landsbygden som kvinnor dominerar som offer. Förhållandena på landsbygden förbättras dock, om än långsammare än i städerna. Inte bara ekonomin förändras utan även värderingar. Det har till exempel efterhand blivit mer accepterat för par att skiljas om de inte klarar av att leva tillsammans. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, finns det tecken som tyder på att andelen självmord har minskat sedan omkring 2005. Miljön Dock, det allvarligaste priset för Kinas ekonomiska utveckling är den långtgående försämringen av miljön, inte minst vatten och luft (se Natur & miljö). Att fundera på…
2016-10-02 © Tore Persson Kommentarer till kinawebb@folkbildning.net webb.folkbildning.net/kina |
 |