Ekonomiska hot
Kina har haft en närmast exempellös ekonomisk utveckling sedan åttiotalet – men hur ska det gå i fortsättningen?
- Vad händer med de utländska bolagen?
- Vad är utvecklingens pris?
- Vilka är de ekonomiska hoten?
Världens verkstad brukar Folkrepubliken Kina kallas. Idag är denna verkstad inne i en övergångsperiod, från produktion av enkla och billiga varor till produktion av högteknologiska produkter. Den enkla produktionen – med dess låglönejobb – har börjat söka sig bort från de moderna storstäderna vid kusten, som exempelvis staden Shenzhen i södra Kina, nära Guangzhou (Kanton) och Hongkong. Det var den staden som blev Kinas första ekonomiska frizon 1980.
Vart söker sig de utländska bolagen? En fråga är vart de utländska företagen, som under ett antal år levt gott på de låga lönerna i Shenzhen och andra storstäder i östra Kina, kommer att söka sig nu när minimilönerna ökar. Kommer de att söka sig till mindre utvecklade områden i västra Kina och det inre av Kina – så som man hoppas i Kina? Eller kommer de att flytta till länder i sydöstra Asien eller Afrika med ännu lägre löner? Samtidigt är inte Kina lika beroende av utländskt kapital som tidigare. Man har gott om kapital själv och gott om tekniskt kunnande – men fortfarande är det andra länder, som USA, vilka dominerar när det gäller innovationsrikedom. Det är dessutom de länderna som köper en stor del av Kinas billiga och massproducerade varor; om den industrin flyttar till andra länder fölorar Kina en del av dess exportinkomster. Samtidigt ökar den inhemska inflationen i Kina, medan fastighetsmarknaden stagnerar och går tillbaka. Inflationen drabbar bland annat
småspararna, de som i bankerna sparat av sina snålt tilltagna löner för att ha någon slags reserv i händelse av sjukdom. Ett bakslag vad gäller fastighetspriserna drabbar främst medelklassen där många satsat sina mer betydande överskott i lägenheter som de inte själva behöver men som förväntades att snabbt stiga i värde. Därför att så har det varit, i alla fall fram till 2011...
Utvecklingens pris Från att ha varit ett av de mest jämlika länderna i världen – materiellt sett – har Kina under de senaste tio åren blivit ett av de mest ojämlika. Det är så att säga det pris Kina har betalat för den snabba ekonomiska utvecklingen. Den utvecklingen blev möjlig genom att Kina sedan reformperioden startade gradvis avskaffat den gamla planerade ekonomin med detaljerade femårsplaner, nästan totalt statligt ägandet etc. Istället har Kina nu en statskapitalism med privat ägande och fria marknadskrafter – men också med statlig kontroll av nyckelbranscher som banker m.fl. Det finns fler klyftor i Kina utöver den mellan rika och fattiga individer eller familjer: mellan stad och landsbygd, mellan östra Kina och västra Kina samt mellan å ena sidan de som tack vare sina positioner i samhället har möjlighet att med mutor berika sig och å andra sidan alla andra.
Vilka hot finns? Kinas kommunistiska parti är beroende av en både snabb men också stadig ekonomiska tillväxt. Det ingår så att säga i det underförstådda ”samhällskontrakt” som partiets maktposition grundas på. Så länge som folket gradvis får det materiellt bättre, och så länge som drömmen att bli rik överskuggar de uppenbara orättvisorna – så länge accepteras partiets roll i samhället av det stora flertalet. Det som kan hota denna balans är bland annat:
- om inflationen stiger snabbare än inkomsterna eller tär för mycket av besparingarna för vanligt folk,
- om fastighetsbubblan brister och leder till personliga ruiner för alltför många inom den nya medelklassen,
- om låglönejobben försvinner till andra länder och leder till en ökad arbetslöshet,
- om, som en följd av det föregående, västvärlden i allt högre utsträckning väljer att importera billiga massproducerade varor från andra länder än Kina innan Kina hunnit bygga upp en tillräckligt stor högteknologisk industri,
- om det sociala skyddsnätet (pensioner m.m.) inte förstärks tillräckligt för att förmå folk i allmänhet att börja satsa mer på konsumtion än på sparande,
- om Kinas medelklass börjar intressera sig för andra värden än att bara fylla på plånböckerna,
- om de allra rikaste börjar tro att det kommer att gå bakåt för Kina och därför beslutar sig för att lämna landet, med deras förmögenheter,
- om korruptionen tillåts växa än mer och leda till ännu fler protester från exempelvis bönder som förlorar både mark och utlovade ersättningar eller att dessa lokala protester sprider sig och blir regionala,
- om statistiken över produktion m.m. från lokala och regionala enheter blir så förfalskad att den nationella regeringen i Beijing leds till att fatta irrationella och skadliga beslut,
- om…
Alternativ? En minskad stabilitet innebär dock inte nödvändigtvis att kommunistpartiets makt omedelbart hotas. En stigande arbetslöshet skulle till exempel drabba fler än idag, men ändå en minoritet. De som har jobb, majoriteten, kan i ett sådant läge bli än mer angelägna om att sitta still i båten och inte riskera vad de har. Åtminstone så länge som det inte finns något trovärdigt alternativ till kommunistpartiet – och det
finns det ännu inte. Allvarligare blir det om instabiliteter och ökad oro leder till att folk i allmänhet börjar tvivla på partiledningens förmåga att säkra en ekonomisk stabilitet och stadig tillväxt. Och tvivlar man på det och börjar rusa till bankerna för att plocka ut sina besparingar då står man inför en verklig kris.
Att fundera på…
- Vad skulle kunna utlösa en verklig kris i dagens Kina?
2013-01-20 © Tore Persson webb.folkbildning.net/kina
|