”Till rikedom och ära står människors lust. Men om dessa icke kan vinnas på rätta vägar, då är det bättre att de icke kommer oss till del.” (Samtalen med Konfucius, tolkade av Alf Henrikson och Hwang Tsu-yü, 1949) Solidariteten under Mao har ersatts av det ”ärofulla i att bli rik” Sedan 1949 är Kina – Folkrepubliken Kina – en partidiktatur under ledning av Kinas kommunistiska parti. Under de första 27 åren leddes och dominerades den unga folkrepubliken av Mao Zedong. Det var en tid som karakteriserades av en jämnt fördelad fattigdom, av ideologisk likriktning och anpassning till de rådande politiska doktrinerna. Under den tiden genomfördes också ett antal politiska masskampanjer, av vilka några fick katastrofala följder. Det var också en tid med stora framsteg vad gäller levnadslängd, hälsovård för de fattigaste, läskunnighet etc. Efter Mao Zedongs död 1976 kom Kina att under ca femton år ledas och domineras av Deng Xiaoping – som hade en helt annan ledarstil, självbild och samhällsvision än Mao, men som var lika auktoritär. Sedan hans tid präglas Kina av ekonomiska reformer och marknadstänkande, av öppenhet mot omvärlden och en personlig frihet som var otänkbar under Mao-tiden, av ökat materiellt välstånd för flertalet… – men också av en allt mer ojämnt fördelad rikedom och en fortsatt politisk kontroll av folket. Den ekonomiska liberaliseringen gjorde det möjligt att utnyttja de möjligheter som öppnades med den vidgade globalisering som följde på Sovjetunionens fall 1991. Genom att ansluta sig till den
internationella handelsgemenskapen har Kina kunnat utnyttja sin ekonomiska ”underutveckling” för att satsa på en snabb återhämtning. Det har skett genom att man tillåtit utländska företag att etablera sig i folkrepubliken för att med dess lågavlönade arbetare tillverka produkter för de amerikanska och europeiska marknaderna. Det gick visserligen trevande i början, med en massa restriktioner, men under Mao Zedongs tid hade det varit omöjligt. Det har också skett genom att allt fler kinesiska industrier har lärt sig att anpassa produktionen till vad som efterfrågas i väst. Följden för länderna i väst blev högre arbetslöshet på grund av att många arbetstillfällen inom industrin gick förlorade – samtidigt som dess konsumenter kunnat glädja sig
åt billiga varor som de aldrig hade kunnat få tag i utan globaliseringen. Man kanske ska påpeka att en av förutsättningarna för denna omställning också har varit utvecklingen av de numera gigantiska containerfartygen. Största ekonomin? Kina är världens näst största ekonomi och är på väg att bli den största. Gissningarna om hur många år det kommer att ta innan Kina går om USA i denna ekonomiska kapplöpning har efterhand justerats ned, från ”någon gång i framtiden” till ”kanske om fyra år” (sagt 2012) eller ännu snabbare (runt 2015). Enligt rapporter i
media gick det ännu snabbare. Den 29 september 2014 blev Kina världens största ekonomi – i alla fall om man väljer att lita på de officiella siffrorna över Kinas bruttonationalprodukt och om man räknar om valutan till verklig köpkraft i respektive land. En omräkning av valutan till verklig köpkraft innebär till exempel att en dollar är mer värd i Kina än i USA eftersom man får mer för dollarna i Kina, med dess i genomsnitt lägre priser. Frågan om man kan förlita sig på den officiella statistiken handlar om att den kinesiska statistiken like lite som annan offentlig verksamhet är oberoende av den politiska ledningen. Den kan vara utsatt både för direktiv uppifrån och för manipulationer av inrapporterade data från provinser och företag. Observera
att detta handlar om den totala ekonomin, vilket innebär att Kina fortfarande har lång väg att gå innan men kommer upp i exempelvis USAs eller Sveriges inkomst per invånare. Eftersom Kina har mer än fyra gånger så många invånare än USA ligger det egentligen inget sensationellt i att dess totala ekonomi är större. Det anmärkningsvärda är hur snabbt denna återhämtning har gått (vilket inom parentes innebär att Kina återtagit dess ekonomiskt ledande roll i världen som man hade före 1800-talet). Nästa land att gå förbi USA blir Indien… Samhällsklyftorna Från att ha varit ett av de ekonomiskt mest jämlika länderna i världen har Folkrepubliken Kina blivit ett av de mest ojämlika. Ojämlikheten gäller också mellan de expansiva städerna och landsbygden liksom mellan
kustregionerna i östra och södra Kina och det fattigare inlandet. Den kanske mest utsatta gruppen av alla är de så kallade migrantarbetarna, de ett par hundra miljoner fattiga och lågutbildade från landsbygden som rest till storstäderna för att arbeta på byggen och i fabriker men som inte kan bli folkbokförda där. De kommer till städerna som ”gästarbetare” utan att få den rätt till skolor etc som stadsborna har, de som är folkbokförda i städerna. Framför allt drabbas migranternas barn. År 2013 var det närmare hundra miljoner barn som var diskriminerade av systemet. 36 miljoner barn lever med föräldrarna i städerna medan över 60 miljiner lever kvar i migranternas hembyar. Vanligen tas de om hand av mor- eller farföräldrar, men
två miljoner av dem lever helt utan någon vuxen. Förutom de så att säga synliga skillnaderna i inkomster mellan olika grupper tillkommer gapet mellan de som har möjlighet att låta sig mutas och alla andra, av vilka många tvingas muta sig till de rättigheter som de egentligen borde ha fri tillgång till. Rättsapparaten gör ofta skillnad mellan hur man hanterar brott begångna av eliten, inte minst korruption som kan omfatta många miljoner, och brott begångna av de längst ned på samhällsstegen, vilket kan handla om mindre stölder. Kina bär också på ett historiskt arv i form av hur man ser på intellektuellt arbete och kroppsarbete. Det är visserligen inte något unikt drag för Kina, men kanske starkare där än i de flesta andra länder. Slutligen lider även Kina av tydliga könsskillnader – trots Mao Zedongs ord om att ”kvinnan bär upp halva himlen”. Den klyftan håller trots allt på att långsamt krympa, bland annat som en följd av att kvinnor i Kina liksom annorstädes ofta uppvisar betydligt bättre studieresultat än män. Det hjälper knappast på
traditionella arbetsplatser, men det finns andra, som vissa utländska företag, som föredrar att anställa kvinnor – i alla fall på viktigare poster. Kanske kan Kinas utveckling sedan inledningen av reformperioden bäst karakteriseras genom att citera den kvinnliga författaren Wang Anyi: ”Vi rusar mot ett borgerligt samhälle med entusiasmen hos en proletär revolution” (Chaohua Wang, ed.: One China, Many Paths, 2003, min övers.). Imponerande utveckling? Många i väst har låtit sig imponeras av Folkrepubliken Kinas ekonomiska framsteg sedan reformperioden inleddes alldeles i slutet av sjuttiotalet. Och mycket har åstadkommits under de år som gått sedan dess. Men om man istället tittar på utvecklingen under en längre tidsperiod, från hösten 1949 då Folkrepubliken Kina grundades
efter kommunisternas seger i inbördeskriget, och jämför folkrepubliken med Taiwan, dit den besegrade regeringen och armén tog sin tillflykt? Ja, då blir utvecklingen i folkrepubliken genast betydligt mindre imponerande. Man kan till exempel jämföra bruttonationalprodukten per invånare i folkrepubliken 2014 (12 900 dollar) med den i Taiwan (45 900 dollar). I folkrepubliken var det 2013 ca 6 procent som räknades som extremt fattiga; i Taiwan låg samma andel 2012 på 1,5 procent. När det gäller ojämlikheten inom landet kunde man förvänta
sig att det ”kommunistiska” Kina skulle ligga bättre till än det ”kapitalistiska” Taiwan, men det är tvärtom. Den s.k. Gini-koefficienten låg enligt officiella siffror 2014 på 0,469 i Kina men bara på 0,338 i Taiwan (se Kina idag > Land-fakta för en förklaring av Gini). Tittar man på hälsoläget ser man att den förväntade medellivslängden i Kina ligger på ca 75 år medan man kan förväntas leva fyra år längre om man råkar vara född i Taiwan.
Barnadödligheten är drygt tre gånger så hög i folkrepubliken jämfört med den i Taiwan. På tal om barn, i Folkrepubliken Kina med dess ett-barns-politik föder varje kvinna i genomsnitt 1,55 barn. I Taiwan föder varje kvinna i genomsnitt bara 1,12 barn – utan någon ett-barns-politik ! Att förstå dagens Kina? För att man ska kunna förstå dagens Kina måste man ha ett ganska gott hum om dess geografiska förutsättningar (se Natur & miljö), om dess historiska utveckling (se Historien) och om de filosofiska och religiösa föreställningar som under långa perioder påverkat kineserna (se Idéerna). Även under den korta historien, sedan folkrepublikens etablering 1949, har en hel del hänt som påverkat och fortfarande påverkar dagens Kina, såsom:
Över huvud taget bör man komma ihåg att hela 1900-talet för Kinas del blev synnerligen dramatiskt. Medan vi i Sverige, i jämförelse med Kina, upplevde en i stort sett kontinuerlig ekonomisk och social utveckling genomgick
Kina under förra århundradet – det som formade dagens kineser och deras föräldrar – våldsamma svängningar: den sista kejsardynastins nedgångsperiod, kejsardömets fall, splittringar och krig mellan olika regionala krigsherrar, krig mellan Japan och Kina samt inte minst inbördeskriget mellan nationalisterna och kommunisterna. Därtill de omvälvande och radikala politiska förändringarna under den kommunistiska tiden, med ett antal politiska kampanjer med vittgående följder, av vilka de ovan nämnda – Stora språnget och kulturrevolutionen – bara är två exempel, om än de mest förödande totalt sett. Ett exempel på en total omsvängning är folkkommunerna, vilka tillkom under Stora språnget. När de bildades, 1958, blev i stort sett allt ägt gemensamt av kommunerna – även sådant som borde ha förblivit privat. När de avvecklades, i början av åttiotalet, privatiserades i stort sett allt – även det som rimligen borde ha fortsatt vara gemensamt ägt. Jämlikheten och solidariteten? Förändringarna sedan åttiotalet har varit omfattande. Några exempel:
Lagstyrt eller…? Idag är Folkrepubliken Kina:
Några gåtor:
Fördjupningstips (utförligare presentationer finns under Studie-tips):
Andra Internet-resurser: 2019-01-06 © Tore Persson Kommentarer till kinawebb@folkbildning.net webb.folkbildning.net/kina |
 Chongqing, en av Kinas största städer, med drygt tio miljoner invånare. Drygt 30 miljoner bor i det ganska stora område som tidigare utgorde östra delen av provinsen Sichuan, men som numera styrs direkt från Beijing. |