20111228_163645_0.png




Himlen är min fader och Jorden min moder och även en sådan liten varelse som jag finner en nära plats i deras mitt. Därför betraktar jag det som fyller universum som min kropp och det som styr universum som min natur. Alla människor är mina bröder och systrar och alla saker är mina kamrater.” (konfucianen Zhang Zai, 1020–1077)

Kinas natur präglas av extrema skillnader…

Folkrepubliken Kina är drygt 20 gånger så stort som Sverige och har ca 140 gånger så stor befolkning.
Kina är ett kontrastrikt land. Några exempel:
  • Elva av de sjutton högsta bergstopparna i världen ligger inne i västra Kina eller längs gränsen till andra länder.
  • Landet har den största vertikala utbredningen av alla länder, från Mount Everest topp på 8 848 möh (meter över havet) ned till Turpan-sänkan i provinsen Xinjiang i nordväst, 154 muh (meter under havet).
  • Klimatet varier från subarktiskt längst i norr till tropiskt längst i söder.
  • Kina har större folkmängd än något annat land, men större delen av landet är mycket glest bebott.
  • Kina föder nästan en femtedel av jordens befolkning, men har bara tillgång till omkring sju procent av den odlingsbara marken i världen.
  • Kina har också bara omkring sju procent av de tillgängliga och användbara tillgångarna på sötvatten i världen.
För hundra miljoner år sedan var bortre Asien jämförelsevis platt, utan högre bergskedjor. Varm och fuktig luft från oceanerna i söder kunde tränga så långt norrut över kontinenten att det område som idag utgör Kina fick ett närmast subtropiskt klimat. Även i norra delarna av detta område levde växt- och djurarter som idag bara finns i de sydligaste delarna av Kina, om ens där.
Men för ca 70 miljoner år sedan kolliderade den indoaustraliska kontinentalplattan med den eurasiska. Där plattorna möttes pressades de uppåt och bildade den bergskedja som vi idag kallar Himalaya. Norr om bergskedjan bildades en högplatå som sluttar neråt mot Stilla havet i öster, vilket bestämmer riktningarna för många av de floder som flyter genom dagens Kina.
Den indoaustraliska plattan fortsätter för övrigt än idag att pressa mot den eurasiska, vilket bland annat innebär att Himalaya höjer sig med ca fem millimeter varje år.

Lössjorden  
Himalaya kom att förändra landmassans klimat. De varma och fuktiga vindarna från söder hejdades av bergsmasssivet och området norr därom hamnade i regnskugga. Som följd bildades bland annat öknar i det inre av Asien. Erosionen genom sol och vind av dessa torra områden skapade ett lätt stoft som varje vår kom att föras med av kraftiga vindar från nordväst.
På vägen mot havet i öster och sydost tappade dessa vinder lite av farten när de mötte en mindre nord-sydlig bergskedja väster om dagens Beijing. När vindarna tappade farten föll merparten av stoftet ner över det lägre området väster om den bergskedjan. Genom detta årliga nedfall av fint stoft bildades ett allt tjockare lager av lös jord, det som kom att kallas lössjord.
Eftersom lössjorden var så lös eroderades den i sin tur lätt av regnvatten och smältvatten från den tibetanska högplatåns glaciärer – särskilt sedan människor strax efter senaste istiden börjat odla upp jorden och avlägsnat dess skyddande grästäcke. Därmed bildades ett slam som fördes med av floder och vattendrag – framför allt av Gula floden – på deras väg österut. När dessa vattendrag kom ner på den ännu lägre liggande slätten öster om den nordsydliga bergskedjan saktade deras fart ner och slammet sjönk till botten. Nu var lössjorden inte längre lös och torr utan tung och blöt.
Efterhand som flodbottnarna tog emot mer slam höjdes de varpå floderna ändrade riktning, delades i olika flöden etc. Denna erosion av lössjordslagret blev än mer omfattande efter att människan för några tusen år sedan började avverka skog i större omfattning för att få mer åkermark till den växande befolkningen, till virke till husen, som bränsle för matlagning, för uppvärmning samt för att framställa bronsföremål.
På själva lössjordsslätterna växte det knappast några nämnvärda skogar, till skillnad mot på kullar och bergssluttningar. Hela denna process, med erodering och vindar med lössjord har fortsatt genom årtusenden och fortsätter så än idag, vilket besökare i Beijing under våren kanske märker. Luften kan då inte bara vara full av de numeta vanliga – alltför vanliga – föroreningarna från biltrafik och industrier utan också vissa dagar av det fina stoffet av lössjord från väster.

Istiden
Långt innan dess, för ca 115 000 år sedan, inleddes den senaste istiden, som bland annat kom att täcka norra Europa med ett tjockt istäcke. Det område som idag utgör Kina kom dock att förbli isfritt – med undantag för de högsta områdena – vilket innebar att ett stort antal växt- och djurarter kunde överleva istiden och fanns kvar när den globala uppvärmningen för ca tio tusen år sedan smälte inlandsisarna. Med värmen kom fler växt- och djurarter invandrande från söder och de blandades med de arter som fanns kvar sedan tiden före istiden. Resultatet blev ett ovanligt artrikt ekosystem.
En annan följd av istiden var att en stor del av vattnet i oceanerna blev bundet i inlandsisarna. Kustlinjerna gick därför långt utanför nuvarande kuster och man kunde till och med vandra mellan Asien och Nordamerika via en landbrygga i Berings sund. När inlandsisarna smälte höjdes följaktligen havsnivån och det ”kinesiska” landutrymmet krympte till nuvarande kustlinje. Följden blev bland annat att många av de tidigaste mänskliga bosättningarna kom att täckas av hav och att de därmed – i alla fall hittills – blivit oåtkomliga för arkeologer.
(Det område som idag efter Antarktis har den största ismassan på land är Grönland; om all den isen skulle smälta skulle havsnivån stiga med ca sju meter).

Värmebölja
Den senaste istiden ersattes av en period på runt fem tusen år, ca 6 000–1 000 f.kr., som blev den varmaste och fuktigaste sedan inlandsisarna smält. I den del av Asien som kom att bli norra Kina fanns då ett antal arter som senare, med avkylningen av klimatet, kom att försvinna: elefanten, tigern, noshörningen, bambun…
Det var under denna varma period som jordbruket uppstod. Kanske växte den jagande och samlande befolkningen så mycket, tack vare värmen, att det blev svårt att fortsätta försörja sig enbart genom jakt och samlande och att man därför kom på att man kunde odla växter? Kanske ökade behovet av att odla än mer grödor när klimatet för ca tre tusen år sedan blev kyligare och tillgången till vilda djur därmed minskade, vilket tvingade människor att skapa än mer åkermark?
Klimatet var således en avgörande faktor för att elefanter och andra arter skulle dra sig söderut. Men människans ingrepp, framför allt avverkningen av skogarna, förvärrade situationen och det är också den avgörande orsaken till varför flera av dessa arter idag inte ens finns kvar i södra Kina, med dess gynnsamma klimat. Ett undantag är bambun, som människan sedan några tusen åt lärt sig använda för en mängd ändamål, från att tillverka böcker till byggnadsställningar.

Kina mot naturen
Uppbyggnaden och utvecklingen av den kinesiska civilisationen har under några tusen år ägt rum under ett mer eller mindre ständigt hot från grannfolken på stäpperna i norr – vilka i sin tur hotades av det allt folkrikare Kina. Det var för att möta detta hot som Långa muren (Kinesiska muren) byggdes.
Men Kina har också haft att ständigt kämpa mot en mycket mer formidabel motståndare, naturen. Allt sedan jordbruket i norra Kina på grund av en allt större folkmängd blev allt intensivare har kineserna i stora delar av landet fört en oupphörlig kamp mot naturen, främst i form av för mycket eller för lite vatten.
Medan nomaderna i norr vanligen höll sig på deras sida av gränsen och bara då och då korsade den med arméer, krävdes årligen stora insatser av arbetskraft för att till exempel försöka få Gula floden att hålla sig inom dess vallar och inte svämma över låglandet. Under 1606 krävdes exempelvis en halv miljon arbetare som under fem månader arbetade  med muddringar och dikningar av Gula floden och Stora kanalen i området vid staden Xuzhou i provinsen Jiangsu.
De nomadiska och halvnomadiska grannfolken kunde dominera kineserna under kortare perioder, men den kinesiska civilisationen stod alltid till slut som segrare. När det gäller kampen mot naturen har förhållandena varit de omvända. Människorna har genom snillrika konstruktioner och enorma insatser av arbetskraft ofta kunnat känna sig som segrare – men bara för korta perioder. Även framgångsrika regleringar av vattnet har på sikt skapat nya eller förvärrade problem.
Idag kan man få uppfattningen att det industrialiserade och högteknologiska Kina slutligen lärt sig att tämja naturen. Men naturen är fortfarande en formidabel motståndare och om exempelvis en glaciärsjö vid Långa flodens källor på det tibetanska högplatån skulle spränga dess isvall…  

Natur?
I de centrala och mest tättbefolkade delarna av landet finns idag inte mycket av vild natur kvar. Den mark som inte används för odling och för landsbygdens byar och småstäder tas i allt större utsträckning i anspråk för utbyggnaden av de snabbt växande storstäderna.
Tack vare att områdena utanför egentliga Kina till större delen är glest befolkat finns där också gott om orörd natur. Men den snabba ekonomiska tillväxten driver på jakten efter nya energi- och råvarukällor.
Skogsarealerna minskar inte längre utan har sedan slutet av sjuttiotalet ökat kraftigt, från ca tio procent till ca tjugo procent av Kinas landyta – om än med gles och artfattig skog. Bland annat syftar skogsplanteringarna till att hejda ökenspridningen.
Den snabba industrialiseringen av Kina, och prioriteringen av ekonomisk tillväxt på bekostnad av miljön, har bland annat lett till omfattande föroreningar och förgiftningar – framför allt av vattnet där alla kemikalier som spills ut i naturen förr eller senare hamnar.

Hotade arter
Man uppskattar att nästan 40 procent av alla vilda däggdjursarter är utrotningshotade och att 70–80 procent av alla växtarter är hotade (Robert B. Marks: China – It's Environment and History).
Samtidigt är Kina en av de mest biologiskt varierade länderna – tack vare dess storlek som enligt en uppgift rymmer 599 ekosystem, från det högsta berget till en av de lägsta platserna på jorden, från tropiskt längst i söder till subarktiskt längst i nordost, etc…

Ekologisk mångfald
Landets storlek och den biologiska mångfalden har underlättat för Kina att klara av även stora naturkatastrofer, eftersom de bara drabbat delar av landet. Enligt J.R. McNeill fanns det inget annat rike med samma ekologiska mångfald som Kina – i alla fall inte innan England på 1800-talet byggde upp dess koloniala imperium (China's Environmental History in World Perspective i  Elvin & Liu: Sediments of Time – Environment and Society in Chinese History, Part 1, 1998).
Förutsättningarna för att man skulle kunna dra nytta av denna mångfald var en effektiv förvaltning och en väl underhållen infrastruktur av kanaler etc – vilket inte alltid var för handen. Mångfalden försvagades dock i takt med att skogar höggs ned för att skapa mer jordbruksland till den växande befolkningen.

20140324_183950_0.png
(Wikimedia Commons)

Geografin som format historien
Det är framför allt tre geografiska förhållanden som har varit avgörande för Kinas historia:
• Viss isolering: Kina var fram till modern tid relativt isolerat från andra stora civilisationer. De låg antingen på andra sidan oceanerna eller bortom Asiens karga inland med dess höga bergskedjor och torra öknar. Kontakter förekom under några tusen år, bland annat via Sidenvägen. Men det var besvärligt, dyrt och tidskrävande. De tillät bara transporter av dyra varor (siden, rabarber, ädelstenar etc) och av influenser i form av religioner och andra idéer som inte vägde någonting.  
Det fanns visserligen en tänkbar väg västerut mot Indien söder om Tibetanska högplatån och Himalaya, via Burma (Myanmar). Men då hade man fått slåss mot både djungler och malariamyggor. Det fanns också en led från norra Yunnan i sydvästra Kina upp mot och in i Tibet, varifrån man kunde ta sig vidare till exempelvis Indien. Man tog sig också sjövägen till Indiska oceanen från södra Kina.
Kina var således inte isolerat, men avstånden utgjorde ändock ett hinder och skapade en relativ isolering. Dessutom innebar landets storlek att behovet av importerade varor var förhållandevis litet. Något man emellertid hade stort behov av, främst till armén, var hästar, men de fick man från de närmsta grannfolken i norr. En annan bristvara var betesmarker för dessa hästar, men de kunde inte importeras utan fick erövras.
• Tillgången till odlingsbar jord: En relativt liten del av Kinas totala yta går att odla upp och sedan länge har all mark som varit lätt att odla upp använts. Efterhand har man under flera hundra år utökat denna mark genom att terrassera bergssluttningar etc. Men i stort har Kinas bönder haft små eller inga möjligheter att utöka den odlade jorden utan de har fått satsa på att odla den mark man haft desto mer intensivt.
Doch har stora delar av det kinesiska jordbruket kunnat pågå oavbrutet säsong efter säsong under flera tusen år utan att man behövt låta jorden ligga i träda för att återhämta sig. Detta beror på två fördelar:
  • I norra Kina sker en årlig påfyllning av mylla, lössjorden, med vindarna från det inre av Asien.
  • I södra Kina får riset dess näring framför allt av det strömmande vattnet och därför behöver den jorden inte heller ligga i träda.
• Tillgången till vatten: Framför allt i norra delarna av det egentliga Kina, runt Gula floden, har tillgången till vatten varit mycket osäker. Ofta har man fått alldeles för lite vatten eller katastrofalt för mycket. För att reglera och kontrollera det vatten man fått har man byggt omfattande system med flodvallar och kanaler, vilka krävt stora kollektiva arbetsinsatser under en stark ledning med en effektiv byråkrati.
Samtidigt har de många segelbara floderna och kanalerna gjort det möjligt för Kina att ha ett mer integrerat samhälle än vad som annars varit vanligt för större länder: politiskt, socialt, kulturellt, ekonomiskt. (Romarriket hade på motsvarande sätt fördelen av att ligga runt ett innanhav, Medelhavet.)
Å andra sidan visar mångfalden av dialekter, även på relativt korta avstånd på landsbygden, att den vanlige bonden sällan rörde sig några längre sträckor.
Geografin gav förutsättningarna för den kinesiska civilisationen. Men genom storskalig omformning av landskapet – kanaler, flodvallar, terrasseringar – har kineserna också tänjt på de naturliga gränser som floder, berg etc utgör.

Olika kulturer
De skiftande geografiska förhållandena har skapat förutsättningar för olika kulturer, av vilka de historiskt viktigaste är följande:
Bofasta med avancerat jordbruk i det centrala Kina, de som vi vanligen tänker oss som ”kineser”. Detta är den dominerande gruppen, som vanligen lever i det tätt befolkade egentliga Kina, som med mindre eller kortvarigare undantag i stort sett varit detsamma sedan förste kejsarens tid (221–206 f.Kr.).
Nomadiska boskapsskötare på framför allt de gräsbevuxna slätterna norr om Långa muren. Ett rörligt folk som under historisk tid så att säga på köpet fick en ständig träning i att föra krig från hästryggen.
Bergsboende på bland annat Tibetanska högplatån, vilka både odlar grödor, de som kan odlas under karga förhållanden, och bedriver boskapsskötsel.
Blandade kulturer i södra Kina bestående av samlare, jägare, boskapsskötare, mindre utvecklade jordbrukare, fiskare vi kuster och i floder.
Mer eller mindre stadigt bofasta handelsfolk, i städer, längs de större floderna och i västra Kinas oaser.

En ohållbar utveckling?
Det vi ibland kallar egentliga Kina formades för ca 2200 år sedan och är till stor del förste kejsarens verk. Men grunden för den kinesiska civilisationen och statskonsten lades nästan tusen år tidigare, runt år tusen före vår tideräknings början. Det var förmodligen också då som man gjorde de första försöken i lite större skala att reglera vattnet, främst vattnet i vad som senare skulle kallas Gula floden.
Under dessa tre tusen år har Kina, trots otaliga bakslag, upplevt en framgångsrik utveckling med en avancerad civilisation, en avundad kultur, stora ekonomiska framsteg och en allt större befolkning.
Men denna utveckling har skett till priset av en alltmer utarmad natur. Det har också skett till priset av allt fler och allt större anläggningar för att kontrollera och fördela vattnet – samt ständigt allt större insatser för att underhålla de kanaler, fördämningar, vallar etc som redan anlagts. Kinas kriser under 1800-talet kan till stor del förklaras av att denna i längden ohållbara situation med dåtidens teknik nått vägs ände. Med en växande befolkning, som följd av tidigare framsteg, levde alltför många med alltför små marginaler. När olyckan slog till, vanligen i form av för mycket eller för lite vatten, fanns för många inga andra alternativ än att ansluta sig till banditgäng eller upprorsrörelser. Då hade man i alla fall en chans att överleva genom att röva från de som klarat sig lindrigare.
Med industrialiseringen har Kina fått helt andra medel för att reglera floder m.m. Ett exempel på det är kraftverket och dammen Tre Raviner i Långa floden – det största i världen. Numera behöver man inte mobilisera hundratusentals arbetare, utrustade med spadar och hackor, för att förebygga eller begränsa naturkatastrofer.
Men trycket på naturen har inte lättat…

Några gåtor:  
  • Vad kan den relativa isoleringen ha betytt för utvecklingen av Kinas kultur och traditioner?
  • Bara en liten del av landets yta är odlingsbar – men trots det har Kina världens största befolkning. Hur hänger det ihop?
  • Områdena runt Gula floden får ofta för lite eller för mycket vatten. Gula floden har till exempel svämmat över ett flertal gånger, med katastrofala följder för folket på slätterna runt floden. Trots det var det här som den kinesiska civilisationen växte fram, den enda av de stora civilisationerna som fortfarande existerar. Har var det möjligt?
  • Hur har ett så stort landområde som Kina, med alla bergskedjor och stora floder, kunnat hållas samman så länge trots avsaknaden av moderna transportmedel? Romarriket, ungefär samtida med Han-dynastin i Kina, låg runt Medelhavet. Det blev ett romerskt innanhav, som med livlig sjöfart bidrog till att hålla samman riket. Kina hade inte den fördelen.
  • Hur ska den kinesiska regeringen kunna hålla miljöförstöringen på en rimlig nivå med tanke på den stora befolkningen med snabbt växande ekonomisk standard och med ökande förväntningar på ”livets goda”?
  • I de centrala och mest tättbefolkade delarna av landet finns idag inte mycket av vild natur kvar. Hur ska kineser, speciellt unga kineser, i dessa områden kunna utveckla en känsla för en ren och opåverkad natur?

Fördjupningstips
(utförligare presentationer finns under Studie-tips):
  • Elizabeth C. Economy: The River Runs Black – The Environmental Challenge to China's Future (2010). Ca 350 sidor.
  • Mark Elvin: The Retreat of the Elephants – An Environmental History of China (2004). Drygt 500 sidor.
  • Elvin & Liu: Sediments of Time – Environment and Society in Chinese History (part 1 and 2, 1998).
  • Robert B Marks: China – Its Environment and History (2012). Ca 450 sidor.
  • Pierre Trolliet: Kinas geografi (1997). Ca 130 sidor.
  • Ett antal olika slags kartor över kinesiska provinser och städer.
  • Globalis interaktiva kartor över Kina.  




2019-01-06    
© Tore Persson
Kommentarer till kinawebb@folkbildning.net 
webb.folkbildning.net/kina

20120612_174045_0.jpg
Långa floden (Changjiang) eller Yangtzefloden,
som den kallas i väst. Bilden är tagen i provinsen
Sichuan, där floden bryter fram genom det som
kallas ”tre raviner” innan den når fram till den
stora dammen och kraftverket där floden faller
ner till låglandet.


20120612_174110_1.jpg
Uppfattningen om människans förhållande till naturen
återspeglas i målningar, som här där naturen utgör
bakgrund till den avporträtterade Mona Lisa.
På kinesiska målningar, som denna från Song-dynastin
(beskuren), är det vanligen naturen som dominerar,
medan människor, hus etc blir små detaljer.

20120612_174146_2.jpg