”Det var Chi Hoang Ti, kung av Tsin, som lät bygga den kinesiska muren” (Muren och böckerna, en dikt av Evert Taube)
Kinesiska ”muren” – lika lång som fågelvägen Stockholm-Beijing
Om man inte känner till något annat om Kina, känner man åtminstone till Kinesiska muren – eller Långa muren (Chang Cheng) som den kallas i Kina.
- Vad var Kinesiska muren eller Långa muren?
- När byggdes den och varför?
- En eller flera murar?
- Fungerade muren eller murarna?
- Hur lång är anläggningen?
I norra Kina går den inte så tydliga gränsen mellan å södra sidan det jordbrukande bondesamhälle som sedan några tusen år utgjort den viktigaste försörjningen för det kinesiska folket och å norra sidan de gräsbevuxna stäpper där nomadiserande eller halvnomadiska folk höll till med deras hjordar av får, getter och andra djur. Liksom i andra delar av världen ledde mötet mellan jordbrukare och nomader ofta till konflikter. Den ena parten, bondesamhället, byggde på odlade grödor som med stängsel och andra sätt skyddades från betande djur medan den andra, nomadsamhället, förutsatte tillgång till öppna vidder utan hinder. Nederbörden i norra Kina var och är opålitlig. Under sommaren för Kinas monsunvindar mild och fuktig luft in över landet från havet i sydöst. Det mesta av regnet faller över de sydöstra delarna av landet och norra Kina, liksom de gräsbevuxna stäpperna norr om Långa muren, får det som blir över. De år då det inte blir mycket regn över till norra Kina blir det än mindre, om ens något, över till grässtäppernas folk och deras hjordar. Ett välorganiserat jordbrukssamhälle, som det kinesiska, kunde till stor del förebygga svält under torrtider genom att reglera floderna och
genom att lagra förråd av livsmedel under gynnsamma år. Nomadiserande folk hade inte samma möjligheter och när de drabbades av långvarig torka var svälten nära. Under sådana år utgjorde de kinesiska böndernas beredskapsförråd lockande mål för nomaderna. De hade ofta ett enkelt val, antingen försöka stjäla dessa förråd eller svälta ihjäl. Bönderna å deras sida hade ett lika enkel val, antingen försvara deras förråd eller själva svälta ihjäl. Att försöka köpa livsmedel av de bofasta bönderna var knappast att tänka på. Visserligen
bedrevs en hel del handel mellan folken – bland annat köpte nomaderna siden och kineserna hästar – men när stäppernas folk svalt under torrperioder var även de jordbrukande kineserna utsatta för en försörjningskris.
Murar av stampad jord En av de lösningar man prövat sedan mer än tre tusen år var att bygga vallar eller murar för att hindra de hästburna nomaderna. De första kan ha uppförts under Shang-dynastin (ca 1600-1045 f.Kr.). På den tiden byggdes de vanligen av hårdstampad jord, vilket var en enkel metod som inte krävde några avancerade redskap. Man kan se sådana murar över hela världen och de anläggs på många håll än idag, till exempel som stängsel runt åkrar. Under Zhou-dynastins splittring anlades åtskilliga sådana murar även mellan de rivaliserande små kunga-rikena, framför allt under de stridande staternas period (475–221 f.Kr.). Under denna krigiska tid försökte staterna av naturliga skäl att utöka deras territorier så mycket som möjligt innan de byggde murarna. Detta var också den period då beridna trupper blev allt vanligare i de kinesiska arméerna. Hästarna fick man från de nomadiserande stammarna – genom handel eller genom röveri. När kungen av Qin-riket slutligen lyckades ena
hela dåtidens Kina och etablerade den första kejsardynastin, Qin (221-206 f.Kr.), revs murarna mellan de forna smårikena medan man istället förstärkte gränsen i norr mot de nomadiserande folken. Det var den kejsaren, Qin Shi Huangdi (Kinas ”förste kejsare”, 221-210 f.Kr.), som Evert Taube diktade om. Det finns all anledning att betrakta Qin Shi Huangdi som den viktigaste kejsaren i Kinas historia. Under hans korta tid som kejsare för ett enat Kina, elva år, åstadkom han mer än vad någon annan kejsare mäktade med och det viktigaste som han gjorde var annat än att förstärka gränsen mot norr. Men vad de flesta utanför Kina förmodligen förknippar honom med mest är just byggandet av ”den kinesiska muren”.
Meng Jiang Byggandet av muren har gett upphov till ett antal mer eller mindre mytiska berättelser, speciellt om tiden under förste kejsaren. Den om Meng Jiang lär vara den mest kända. Det var en kvinna vars man var en av de många som kommenderats iväg till murbygget. När vintern närmar sig ger sig Meng Jiang iväg till muren med varmare kläder åt sin man. Men vid ankomsten får hon veta att mannen avlidit på grund av det hårda arbetet. Meng Jiang blir så förtvivlad av sorg att hennes gråt får ett stycke av muren att rämna och då blottas benen efter
hennes döda man. Han hade begravts i själva muren. När kejsaren, Qin Shi Huangdi, får höra talas om händelsen beordrar han att kvinnan som genom hennes gråt besegrat muren ska dödas. Men när kejsaren ser henne överväldigas han av hennes skönhet och begär att hon ska bli hans konkubin. Hon accepterar på villkor att hennes man får en riktig begravning i kejsarens närvaro. Vid begravningen knäfaller Meng Jiang gråtande vid kistan med kvarlevorna efter hennes man och kastar sig därefter i floden, där hon förvandlas till en silverglänsande fisk.
En mur eller…? Förstärkningen av gränsen mot norr handlade framför allt om att binda samman och förstärka de olika kortare murar som redan existerade. Det handlade knappast om att bygga en enda lång och sammanhållen mur. Säkerligen byggde man murar bara där de gjorde störst nytta och där det var förhållandevis enkelt att anlägga jordvallar – och att försvara dem. Som Djingis Khan lär ha sagt ca 1400 år efter förste kejsarens tid: ”Styrkan hos en mur beror på modet hos dem som försvarar den”. Likaledes brydde man sig knappast om att exempelvis dra murarna över bergskammar där det ändå var omöjligt eller svårt för ryttare att ta sig fram. Man utnyttjade också raviner och liknande i terrängen och band ihop dem med murarna. Resultatet av detta arbete, som tog längre tid att utföra än vad den kortvariga Qin-dynastin varade, blev således inte en lång mur utan ett system av murar av olika längd vilka sträckte sig längs stora delar av den nordliga gränsen. Den totala längden blev troligen runt 4 000 km (vilket motsvarar
fågelvägen tur och retur Stockholm-Rom). Medan förste kejsaren levde var det en av hans generaler, Meng Tian, som ledde arbetet med muren. Han beklagade däremot, innan han tvingades begå självmord av förste kejsarens efterträdare, att muren blev så lång, 10 000 li, att det var var omöjligt att muren inte hade skurit av jordens vener… (i det klassiska Kina såg man på kosmos som ett levande system, se Idéerna > Kinas kosmos).
Slitsamt arbete Att bygga långa, starka och höga försvarsmurar var ett slitsamt arbete. Mark Elvin har uppskattat vad det skulle kunna innebära, utgående från en bevarad del av en sådan mur från Shang-dynastin. Med en uppskattad längd på sju kilometer skulle den kräva nästan 900 000 kubikmeter stampad jord, som alltså måste grävas upp, transporteras till arbetsplatsen, lyftas upp och stampas fast medan jorden hålls på plats av träramar, vilka sedan flyttas till nästa sektion på några meter. Ingen vet hur effektiva redskap man då hade, men Elvin
gör ett försök och kommer fram till att det skulle ta 3 500 män som jobbar 200 dagar per år under tio år att färdigställa en sju km lång mur av det slaget (The Retreat of the Elephant – An Environmental History of China, 2004). Under Qin-dynastin hade man kanske lite effektivare redskap än under Shang, tusen år tidigare, men sju km är å andra sidan inte mycket jämfört med 4 000 km. Det har hävdats att den kortvariga Qin-dynastin, bara femton år totalt, var alldeles för kort för att man skulle hinna bygga en lång sammanhållen mur. Det är
säkerligen korrekt, men som nämnts handlade det inte om en sådan mur utan om att binda samman och förstärka murar som redan existerade. Dessutom kan man mycket väl ha satt igång arbeten med stora anläggningar även om dynastin råkade bli kortvarig. Vad man än kan säga om förste kejsaren, han hade definitivt långsiktiga planer för Kinas del.
Murar byggdes under flera perioder Inga murar, inte ens sådana av stampad jord, håller i evighet. Efter Qin-dynastin satsade även andra dynastier på att reparera, förstärka och bygga ut gamla murar. Under första delen av Han-dynastin (202 f.Kr.–220 e.Kr.) förlängdes till exempel mursystemet västerur i och med att fler områden lades under riket.
På femhundratalet enades flera nomadiska stammar på stäppen i norr under turkiskt styre. Detta hot ledde till att de gamla murarna förstärktes och kompletterades med nya sträckningar. Den mur man kan se idag härrör huvudsakligen från Ming-dynastin (1368–1644), då man också ägnade sig åt murbyggande. Anledningen är inte svår att förstå. Ming-dynastin etablerades efter att ett långvarigt uppror lyckats krossa den tidigare dynastin, den mongoliska Yuan-dynastin. Man måste räkna med att mongolerna skulle försöka göra om det som
Kublai Khan hade gjort drygt ett århundrade tidigare, nämligen att erövra hela Kina. Muren från Ming-dynastin går bara delvis längs de sträckor där Qin- och Han-dynastiernas murar byggdes – men den kan i det stora hela ses som en sammanhållen mur, om än då och då avbruten av naturliga hinder som exempelvis floder. Den byggdes inte bara av stampad jord utan också av murade stenar – sammanfogade med murbruk som bland annat bestod av klibbigt ris. Den utformades också så att den skulle kunna skyddas med kanoner. Det tog lång tid att bygga
Ming-dynastins mur och det krävde mängder av arbetare, som annars antingen hade jobbat med jordbruket eller med de omfattande årliga underhållen av alla dammar, kanaler etc. Detta innebar stora risker, speciellt under den klimatförsämring som i Europa kallas ”lilla istiden” och som gav Kina ett antal ovanligt kalla perioder under 1500- och 1600-talen. Byggandet av muren, som i och för sig fungerade väl som försvarsverk, kan därför ha blivit en sådan börda att den bidrog till Ming-dynastins fall.
Muren ett hinder Det fanns även perioder då de vallar och murar som fanns utgjorde hinder istället för skydd. Det var då hela eller delar av Kina erövrats av folk från andra sidan murarna och som därmed behärskade områdena på båda sidor. Kina under den mongoliska Yuan-dynastin (1279-1368) var en sådan period, då de eventuella murar som fortfarande existerade inte fyllde någon funktion utan snarare var irriterande hinder i landskapet. Det är säkerligen anledningen till att Marco Polo, som vistades i Kina under Yuan-dynastin, inte berättade
om några långa murar för Rustichello från Pisa. Under Qing-dynastin (1644–1912), styrdes Kina av de s.k. manchuerna, en grupp av folk som själva kom från området nordost om muren. Då utvidgades riket långt norr om muren, som också förlorade dess betydelse som försvarsverk. I och med att de mongoliska och centralasiatiska områdena införlivades med Kina undanröjde man det gamla hotet om anfall därifrån med stora ryttararméer.
Fungerade murarna? Många historiker har velat påskina att muren eller murarna inte fungerat som försvarsanläggningar. Man har till exempel anfört de erövrande mongolerna på 1200-talet som exempel. Men de nomadiserande stammarna norr om muren var vanligen inte enade under en enda härskare, som under Djingis Khan, utan splittrade på rivalidiserande stammar. När sådana grupper försökte tränga in i Kina, exempelvis under svältperioder, då handlade det vanligen om mindre truppstyrkor och inte om stora arméer. Och mot mindre styrkor fungerade muren ofta väl
som försvar. Det visade sig bland annat av att härjande styrkor i början av Ming-dynastin, då murarna var ofullständigt utbyggda, tog sig in i Kina där det var lättast. Även mot stora ryttararméer fungerade muren som ett effektivt hinder. Det är viktigt att inse att beridna trupper kunde utgöra en formidabel kraft när de attackerade fotsoldater under den tid då man fortfarande hade gammaldags gevär som det tog lång tid att ladda. Men stora ryttararméer, såsom mongolernas, hade några klara begränsningar:
- Man kunde vara samlade och rida i galopp mot fienden bara under själva anfallet. I övrigt tvingades man dela upp armén i mindre enheter, både under vila och under förflyttning. Annars hade aldrig gräset räckt till för så många hästar (och varje mongolkrigare hade vanligen mer än en häst).
- Man var också tvungen att vara på marsch i stort sett hela tiden, eftersom hästarna betade av det gräs man passerade.
- Samtidigt kunde man inte röra sig för snabbt, bara ett par mil om dagen, för att trossen med tält, förråd, familjer etc skulle kunna hänga med. En stor del av dagen gick också åt att låta hästarna beta.
Detta är förhållanden som begränsade ryttararméernas rörlighet (men som till exempel är alltför trista att visa i actionfilmer). Detta innebar att svåra hinder, som bastanta murar, kunde bli alltför besvärliga att forcera. Stora ryttararméer lämpar sig följaktligen inte för långa belägringar. En taktik som mongolerna under Djingis Khan därför använde sig av var att sprida sådan skräck bland fienden så att de flydde eller gav upp utan strid.
Förräderi öppnade muren Men, som Djingis Khan var väl medveten om, murar fungerar bara om de bemannas och försvaras. Eftersom de kinesiska murar som anlades var långa, oavsett vilka jämförelser man gör, krävdes det inte bara mängder av arbetare för att anlägga dem utan också mängder av soldater för att bemanna dem. Under mer fredliga perioder måste det ha varit frestande att dra ner på bemanningen eller helt lämna delar av murarna
oförsvarade. Och obemannade murar gjorde ingen större nytta. Manchurerna kom från området nordost om Kina, utanför muren, och lyckades erövra hela riket 1644. Det var en långsiktig plan från deras sida och de gjorde flera försök, men hindrades av den välförsvarade muren. När de väl tog sig igenom var det inte för att de lyckades att med våld forcera muren utan för att den kinesiske befälhavaren, generalen Wu Sangui, lät dem komma in. En annan fråga är förstås om murarna var det optimala skyddet mot stäppens folk eller om det hade
funnits andra metoder, effektivare och billigare?
Alternativen? Vilka alternativ fanns det då till att bygga murarna. För att utan murar effektivt kunna försvara gränsen mot nomadernas beridna trupper skulle Kina också behöva hålla stora hästburna styrkor i beredskap längs gränsen. Men det var helt enkelt för dyrt. Kina hade vanligen inga egna grässtäpper inom dess gränser, utan de hästar man hade fick födas på jordbruksmark som annars hade använts för att odla mat åt den egna befolkningen. Om man inte har tillgång till gräs äter en häst lika mycket säd som ett dussin människor (McNeill &
McNeill: The Human Web – A Bird's-eye View of World History, 2003). Ett annat alternativ var att betala nomadiserande folk på andra sidan gränsen för att med dess hästburna styrkor skydda Kina från nomader längre bort. Det var betydligt billigare än att hålla stående kavalleriregementen innnanför gränsen – men det var en osäker lösning. Vad hade Kina att då sätta emot om dessa legohärar bestämde sig för att byta sida? Att bygga, underhålla och bemanna Långa muren var naturligtvis ett mycket dyrt och osäkert projekt – men det var kanske
ändå det minst dåliga av de alternativ som fanns?
Världens underbaraste underverk ”Kinesiska muren” uppmärksammades på allvar av européerna 1793 då den brittiske diplomaten Lord Macartney förgäves försökte övertala den kinesiske kejsaren, Qianlong, att börja handla med England. Misslyckandet fick Macartney och hans sällskap att föraktfullt avfärda den kinesiska civilisationen och kulturen. Men om muren, som de såg vid en utflykt, hade de bara superlativer att säga: ”världens underbaraste underverk” och liknande. Det blev början till européernas fascination över den mur som de trodde var byggd för ca två tusen år sedan. Eftersom den bland annat försvarades av kanoner trodde de till och med att kineserna redan då kände till krutet. Men till Macartneys och andras förvåning tycktes kineserna själva inte vara imponerade av deras underverk. Den mur som Macartneys sällskap såg var inte två tusen år gammal utan bara ett par hundra år. Det var den mur som anlades under Ming-dynastin (1368–1644). Under 1700-talet hade ”muren” dessutom ingen militär betydelse
eftersom Kinas nordliga gräns sträckte sig långt norr om den.
Nationalistisk symbol Det var först på 1900-talet, då intellektuella i Kina blev påverkade av nationalistiska idéer från väst, som muren fick ett symbolvärde även i Kina. Mao Zedong skrev till exempel en dikt 1935 då han befann sig med resterna av den kommunistiska armén efter Långa marschen i Yanan i norra Shaanxi-provinsen. Här var kommunisterna ansatta av kinesiska regeringsstyrkor och hade stort behov av stärkt moral: Himlarna är höga, molnen är vita, vi ser hur de vilda gässen försvinner mot söder. Om vi inte kommer fram till Stora muren är vi inga riktiga män, vi som har marscherat över 20 000 li. (ur Julia Lovell: Den stora muren, 2006) Sedan dess har murens symbolvärde bara blivit större och därmed avlägsnat sig mer och mer från det verkliga system av murar som anlagts i omgångar av olika dynastier under en sammanlagd period på kanske 2500 år. Stora delar av de murar som en gång existerat är idag knappt synliga eller har helt försvunnit. De delar av muren som idag besöks av turister är från Ming-dynastin och har i modern tid restaurerats för att vara tillgängliga för bekväma turister. Övriga delar av Ming-muren har mer eller mindre utsatts för tidens gång och lämpar sig bara för besök av strapatståliga turister.
Hur lång är Långa muren? Hur lång var den ursprungliga muren eller systemet av murar? I kinesiska historiska källor talas om tiotusen li (ca 5 000 km): Wan li chang cheng (Den tiotusen li långa muren). Men ”tiotusen” (wan) används i kinesiskan mer i betydelsen ”väldigt lång” än som ett mått på ett exakt avstånd. Den verkliga längden kunde därmed vara både kortare och längre än just 5 000 km (en betydligt kortare mur än så skulle egentligen vara tillräckligt lång för att förtjänas att kallas ”väldigt lång”). Den mur som anlades under Ming-dynastin ansågs till för några år sedan vara 6 400 km lång. Den börjar i öster i Shanhaiguan vid Bohai-gulfen, fortsätter över bergen norr om Beijing, genom Ordosöknen och slutar sydväst om Gobiöknen nära Jiayuguan. 6 400 km är långt. Det är nästan lika långt som fågelvägen mellan Stockholm och Beijing (6 718 kilometer). Som om detta inte skulle räcka visar mätningar från 2009 på att Långa muren – dvs den mur som byggdes under Ming-dynastin – är så lång som 8 852 km (varav 6 259 km består av mer
eller mindre välbevarade vallar eller murar medan resten är grävda diken eller naturliga barriärer som floder och bergsväggar). Ännu nyare arkeologiska mätningar, från 2012, ska dessutom ha kommit fram till en total längd på alla murdelar – dvs också de som byggdes under tidigare dynastier – på 21 196 kilometer, vilket är mer än halva jordens omkrets. Vad dessa upptäckter, som är utförda av Kinesiska arkeologer, visar är att murar under Qin- och Han-dynastierna också ska ha byggts längre öster och längre väster om de tidigare kända murarna (se kartan). Murarna bestod för övrigt inte bara av ”murar” utan också av vakttorn och större citadeller. Enligt Nicola di Cosmo hade de murar som anlades av den förste kejsaren tre eller fyra sådana värntorn på varje kilometer, allt som all ca 6 300 (The Origins of the Great Wall).
Muren och turister Det är således långt ifrån alla delar av muren som är lika välbevarade eller välrestaurerade som de som brukar besökas av turister. Långa avsnitt har förstörts av erosion eller av att lokalbefolkningen tagit stenar från muren för att användas till andra byggnader och delar av muren är numera knappt märkbara i terrängen. Vissa delar av muren har också förstörts av andra byggnadsprojekt, för vilka muren varit i vägen. Delar av den skadades också under kulturrevolutionen. Dessutom, om de senaste mätningarna från 2012 är korrekta, kan långa avsnitt av muren bara ”ses” av arkeologer. Den del av muren som ligger vid Badaling, norr om Beijing, är den idag mest kända och välbesökta. Ofta så välbesökt att det kan vara svårt att se muren för alla turister.
Att fundera på…
- Vilka andra långa murar har byggts under världshistorien?
- Vid Uppsala universitet framlades 1694 en avhandling om Kinesiska muren, Murus Sinensis, av Jonas Locnaeus. Det var under en tid då det gällde att försvara Sveriges besittningar på andra sidan Östersjön mot Ryssland. Kunde det ha fungerat med en lång ”svensk mur”?
- Går det, som en del påstår, att se Långa muren från månen? Fundera på det, svaret hittar du under Studie-tips > Diverse tips.
- Kunde man ha försvarat landet mer effektivt och billigare med andra metoder än med murar?
Fördjupningstips
- Stephen Turnbull: The Great Wall of China 221 BC – AD 1644 (2007).
2015-07-17 © Tore Persson webb.folkbildning.net/kina
|